Hur stå ut..

Vet hur det känns. Av 5 kvinnor i mitt arbetslag är 3 mammalediga just nu (den fjärde är inte barnafödarålder) så jag är ensam kvar och har fått stå ut med allt deras graviditetssnack. Gissa om man storgråtit efter jobbet många ggr...

Tyvärr måste man på ngt sätt finna sig i det. Vi kan ju inte missunna dem som blir gravida naturligt, men det är klart att man är sotis på dem. Jag vet inte hur man ska orka, men på ngt sätt gör man ju det ändå. Man tragglar på och försöker och försöker och ger aldrig upp hoppet. Och man gör det för att någon gång MÅSTE det vara vår tur också!

Skickar styrkekramar till dig!