Bonusbarn
Den förbjudna frågan typ Hur känner ni inför era bonusbarn?
Den förbjudna frågan typ Hur känner ni inför era bonusbarn?
jag känner samma för dom som jag känner för mitt eget... dom är helt underbara
Utan tvekan svarade jag ÄLSKAR DOM LIKA MYCKET SOM MINA EGNA....
och det kan jag verkligen stå för
Ja, den frågan anses ju ofta lite förbjuden ja.. Man "får" inte riktigt tycka som jag, tror jag..
Jag erkänner, rakt av, och utan omsvep, att jag inte älskar mina bonusbarn i närheten så mycket som jag älskar min biologiska son. Blod är tjockare än vatten i mitt fal. Men de har en mamma och de har en pappa. Jag är den enda mamma min son har..
jag tycker ??? men jag tror att dem är iriterande men gulliga.
Älskar dem massor men älskar min egna mer faktiskt, har "bara" känt minna bonusar i 4 månader så det är inte så konstigt tycker jag
Men min kärlek till dem är jätte stor ändå
Jag erkänner också att jag inte älskar min bonusdotter. Det tycker jag inte att man ska känna sig tvingad eller känna sin dålig på nåt sätt för att man inte gör det.Man rår ju inte över vad man känner och det beror ju också på vad du har för relation till bonusdottern/sonen, tycker jag. Mina egna barn älskar jag över allt men som sagt, men blod är ju tjockare än vatten. Jag kan ju säga istället att jag tycker om min bonusdotter och att vi är kompisar.
Sen allra första början uppstod det en intensiv och ärlig kärlek mellan mej och mina 2 bonusbarn......de hade längtat efter att PAPPA skulle träffa någon som är lika knasig som jag säger de med blicken full i fan....hehehe!
Vi har en sån sammanhållning i vår nyfamilj så alla våra vänner undrar NÄR TUSAN vi bråkar...eller höjer rösterna mot varann...Men vi har som alltid respekterat varandra och behöver aldrig bråka eller annat fartfyllt otrevligt!
Så skrattar vi mycket hemma hos oss.Ganska lätt då vi vuxna har lite sjuk humor,precis som ungarna på snart 12 och 14 också har...*s*
Når jag ÄLSKAR är att få ge mina bonusar fotmassage på kvällarna när de ska sova.Den stunden är VÅRAN och då ventileras tankar och känslor ojojoj...man kommer varann så nära i såna stunder!
jag tror att mnga ljuger när dom säger att dom älskar dom sina egna, ialalfall om dom inte kännt dom så länge.
Har under hela mitt liv aldrig gillat barn. Har aldrig gått och funderat på att skaffa barn. Barn har aldrig varit intresant för mig........tills för ca 1 år sen. Då träffade jag en underbar tjej som va en underbar mamma till ett underbart barn! Den ungen har verkligen fått mig på helt andra tankar. Jag älskar min styvdotter och det e en ära för mig att få vara en del av hennes liv. Så nu e man lite sugen på att skaffa ett eget barn med min underbara tjej så hennes underbara dotter kan få en underbar syster/brorsa