Ge er syn på denna händelse!

jag kan förstå lite hos din man.

om jag har förstått det hela rätt så har han inget tidigare barn? Hos oss så har vi makens barn här på heltid och tjejen (nu 8 år) är en sådan som helst skulle själv vilja vara mamma till vår minsting. Om hon får göra som hon vill så vill hon mata, byta, trösta och leka med henne. Allt det som man som förälder verkligen längtar efter! När vi väntade vår lilla så sa hon: Jag ska få en bebis!!! Nej sa vi, du ska få en lillasyster. Det är inte din bebis men det är din syster. Du får gosa med henne och leka med henne MEN vuxensakerna sköter vi. Du får fråga om du vill göra ngt av detta och då kommer du att få hjälpa till då och då men är hon ledsen, hungrig, måste byta blöja så är det vi som har ansvaret.

Först blev s-dottern förnärmad MEN oh vad jag är glad att vi hade sett detta innan. När nu vår dotter kommit så har vi ändå problem med att s-dottern tar egna beslut, ger henne flaskan fastän hon inte ska ha, nappen fast hon inte ska ha, osv. Då säger vi bara vänligt men bestämt att det inte är så att hon ska ha flaskan nu, det bestämmer vi vuxna.

Att sitta med matningen är en "vuxen" sak , iaf i vårt hus, och skulle min man ha satt sin dotter bredvid vår dotter och att jag inte skulle sitta där hade jag blivit hyfsat förnärmad! Det är vår dotter och då vill iaf inte jag att en annan person, även om det är ett barn/syster, ska räknas in under föräldrasakerna.

Svårt att förklara och det beror ju självklart på hur barnen är som personer och hur man känner själv men jag skulle känna att hon skulle försöka ta min plats helt enkelt! För att jag skulle vara ok med det så skulle jag ha velat diskutera det med min man INNAN det ens yppas för de äldre barnen... Om han nu inte vill det så har han ändå rätt att säga till och nu när dottern vet att du är ok med det så blir han boven i dramat...

Huva vad svårt det är...