• mamma33

    Gastric Bypass (GBP)

    Min historia

    Jag vägde 1995 130 kg, jag kunde inte leka med min son då 1 år gammal inte resa mig från golvet utan hjälp och inte knyta mina egna skor.
    Med andra ord var jag jättetjock och mådde mer fysiskt än psykiskt dåligt.
    Jag hade på många sätt försökt gå ner i vikt vägde innan graviditeten 80 kg, men inget hade lyckats.
    Jag ringde en privatläkare och fick komma för konsultation och han bedömde mig godkänd för operation, ska tilläggas att jag bara är 159 cm lång.
    Man fick 6 mån betänketid att tänka över sitt beslut och efter dessa 6 mån kom du dit ytterligare en gång.
    Då togs prover och man blev uppsatt på väntelista, ytterligare 3 mån väntan.
    Jag har oxå gjort en öppen operation och har ärr från bröstbenet och ner till naveln, min operation heter VBG ,vertikal bandad gastroplastik.Den går till så att man syr en liten ficka i anslutning till  magsäckens över del intill matstrupen, denna mynnar genom en lillfingertjock öppning ut i resterande magsäck, dvs man krymte min magsäck från att rymma ca 1 liter till att från början ta emot 30 ml vätska, den töjs ut med tiden till att något år efter op ta emot 1½ till 2 dl föda.
    Jag gick på ett år ner 65 kg, vilket var i mesta laget, jag fick order om att gå upp 10 kg till 75 annars skulle han göra om open och ta bort fickan.
    Det var bara att lyda så 75 kg blev min "idealvikt"
    SOm ni ser så är det 12 år sedan och jag väger idag fortfarande 79 kg, till detta ska tilläggas att jag fött tre barn till efter operationen på kort tid en 02, 03 och 05.

    Jag kan fortfarande inte äta en "normal" portion, vilket jag faktiskt är glad för, att göra detta var det nästan bästa i hela mitt liv.

    Till er som funderar ett råd är att om ni vill göra operationen så tag chansen.
     
    Undrar ni något så får ni gärna fråga här eller i min gästbok eller i inboxen.

    Kramar Helén


    Allt man ångrar är det man aldrig gjorde
  • mamma33

    Till anonym(*)
    Åh vad jag känner igen mig, jag åt aldrig ute eftersom jag undrade vad folk skulle säga, utom dagen innan operationen
    Då var jag och min sambo på kinarestaurang och då åt jag som jag visste att jag aldrig skulle kunna göra igen, det var ett sätt att ta farväl till mitt gamla liv... gud så patetiskt nu när man ser tebax på det... en kinarestaurang... hade de varit oxfilé och dyrt vin kanske... men nä det känns rätt kul när man kan se tebax på det viset.
    Det ändrade mitt liv och det är jag lycklig för!

    Många kramar!


    Allt man ångrar är det man aldrig gjorde
  • mamma33

    Jag behövde inte gå ner någonting alls, fast det är 11 år sedan och det kanske är annorlunda nu.

Svar på tråden Gastric Bypass (GBP)