Gastric Bypass (GBP)

Hej alla!
Här är en till med besvär efter GBP. Inte direkt fysiska men psykiska. Jag vill inget hellre än att allt ska vara som förr, innan operationen. Där valfriheten i maten fanns, där det inte fanns begränsningar, där man inte behövde vara orolig för vad man kan och inte kan äta. Där magen kändes bra utan en massa känslor som illamående eller ont. När man kunde äta en köttbulle utan att behöva bli illamående och få stå över toan och hulka utan att få upp något. Jag har ingen kräkfunktion kvar. Jag vill tillbaka till livet utan oro och extrem ånger över vad jag gjort mot mig själv.

Min kirurg har skrivit en remiss till psyk så jag väntar svar därifrån. Han säger att det här kommer att bli bra för mig bara jag står ut den här första tiden. JAg har fått tabletter mot illamående och magsår så vi får se om det blir bättre. Viktnedgången på 11 kg på 8 veckor ser jag ingen glädje i. Livet finns inte längre, jag är som en zombie.

Nu vill jag inte skrämma er för att göra en op men snälla ni, tänk er NOGA för innan. Hasta er inte in i något om ni känner er osäkra eller oroliga. Det kan bli värre efteråt. Jag ber er, tänk igenom ordentligt!!!

Kram Luna

I går var det 9 veckor sedan jag opades och har tappat 12,2 kg. Ingen topp hastighet men jag tror att det är en lagom takt att gå ner i. Det blir utslaget på dessa veckor 1,3 kg/vecka. Tydligen så kan inte kroppen tappa mer än 1 kg rent fett i veckan så resterande är vätska och muskler. Förhoppningsvis så hinner skinnet med åxå så man inte får för mycket häng. (Men visst är jag samtidigt lite avundjuk på er som rasar som en lavin i vikt, man hade ju sett fram emot en smalare sommar än det här).

Ett tips för att hjärnan ska hänga med är att ha en helkroppsspegel och begrunda sin nya kropp i. Att titta länge och väl i olika vinklar. Eller att ta en massa foton åxå i olika vinklar och titta på för att faktiskt förstå att detta är ert nya vackra jag (ni var garanterat vackra innan också).

//Luna som börjar se ljuset i tunneln efter några mörka ångestfyllda opveckor

Ja i morse kändes allt riktigt bra. Jag har faktiskt haft närmare två hela veckor som varit bra. Fram tills nu...Var ut och åt lunch med mamma. Har varit sugen på bakad potatis länge nu så i dag provade jag, oj vad jag dumpade. Inte tänkte jag på att bakad potatis omvandlas till snabba kolhydrater heller. Tjosan, rakt ut i systemet...Ja det var naturligtvis majonäs som skinkröran var baserad på så lite ont i magen fick jag också. Nu vet jag att jag ska undvika detta ett tag framöver. Jag får prova om någon månad igen få se om det går bättre. Vid sådana här tillfällen kommer ångesten som ett brav på posten. Kommer jag aldrig att kunna välja mat obegränsat? Jag hade fått för mig att man kan äta av allt bara i mindre portioner. Ha tålamod säger min kirurg. Tålamod är något jag aldrig haft!!!
Jag hoppas morgondagen blir bättre!!

//Luna (som egentligen heter Maria)

Nej hörni, ska vi inte återta tråden i dess ursprungliga form där vi inte trätade på varann utan stöttade varann i våra tankar och beslut. Visst diskussionen är bra och behövs men man kanske ska ta det i en annan tråd? Denna tråden är ju så bra!

I dag ska jag ta och handla ett par shorts som jag ska ha med mig till Cypern nu i maj. Har inte loosat mer än 13 kg så det är inte många storlekar mindre men jag kanske inte behöver klämma in magen så valkarna hänger utanför längre!! Det är nu 10 veckor sedan open! Dagarna bara springer i väg! Vart tog April vägen? Ja snart åker man till Cypern! GAH PANIK! Vad ska man äta där då? Jag dumpar ju som bara den på färskt vitt bröd. Blir dålig en hel dag efter! Någon som har några förslag?

//Maria
I dag är det ingen vanlig dag för i dag är det min födelsedag!!