• Vargtass

    Hundproblem... Behöver hjälp!

    Våra tikar har börjat slåss mot varandra. Det har hänt några fåtal tillfällen tidigare. Idag var det rejält!

    Vi har två relativt stora tikar som är 12 resp 2,5 år. Det började med att vi satte upp en grind som avskilde halva huset. Eftersom vi har små barn (tvillingar 8 mån) som kryper på golven så ville vi ha hundfritt i köket+matplats och ett vardagsrum. Resterande plats får hundarna vara i dvs en stor hall där deras liggplatser finns, ett genomgångsrum, tv-rum och de stora barnens rum. Den gamla hunden tyckte inte om ideén utan har varit ganska rastlös från och till. Detta stressar ju upp även den lilla ungtiken (att den gamla är rastlös) vilket har resulterat i slagsmål hundarna emellan.

    Idag var det som sagt riktigt rejält! Jag var rent skakig efteråt. I ren panik, eftersom jag inte lyckades skilja dem åt genom att ryta till, så kastade jag en spann vatten över dem. (gissa om jag har fått torka golv) De tittade upp och då öppnade jag dörren som båda sprang emot och ville ut. När ungtiken sprungit genom så stängde jag så att jag fick skiljt dem åt. Sen fick jag hämta in henne i andra ingången så att båda var inne med grind emellan. Detta är ju totalt ohållbart!!!

    Vad gör man??? Någon som har erfarenhet av tikar som slåss?

  • Svar på tråden Hundproblem... Behöver hjälp!
  • Starborn

    Har själv två tikar (mor och dotter) som är 4,5 år resp 2,5 år och dom har slagits. Är inte helt ovanligt att det kan bli så när den yngsta kommer upp i just den åldern och börjar testa sin rang.
    Jag låter mina slåss då mamman plockar ner dottern och det brukar inte bli några skador på dom när dom håller på.

    Båda mina har även slagits med alfahonen i den stora flocken (där mina syskons och min mammas hundar ingår), men dom har fått acceptera att dom inte får ta ledarplatsen så nu går det bra.

    Är dock svårt att råda dig var exakt du ska göra då en del inte vill att sina hundar ska få göra upp i en slagsmål, och kanske kan dom inte göra det på att bra sätt heller för den delen.

    Du känner ingen som är bra på hundar som kan komma och titta på just dina hundars beteende?

  • Hallonsaft

    Tikar som slåss på allvar har oftast ihjäl varann. Så Vargtass och Starborn, ni har nog bara tikar som bråkat. Har själv två tikar som bråkat med varann. De är 2,5 år mellan dem. De har rykt ihop 3 ggr under de knappa året jag ägt dem ihop. Det går att bryta, även om jag en gång fått isär dem handgripligen. De fungerar ihop efter ett bråk, även om det är spänt ett tag efteråt.

    Hanhundar som slåss gör oftast inga skador på varann, medans när tikarna väl slåss då är det mer på allvar. Skulle aldrig någonsin låta två tikar göra upp. För det första är skaderisken alldeles för stor, sen är det faktiskt jag som bestämmer i familjen/flocken.

  • Hallonsaft

    Vargtass: Svårt att säga varför de ryker ihop, men troligen blir det en stress hos de båda. Den äldre för att hon blir utstängd från flocken och den yngre för att den äldre är stressad och rastlös.

    Var det länge sedan Du satte upp grindarna? Den äldre kanske behöver lite tid på sig att vänja sig vid att utrymmet numer är begränsat. När hon lärt sig koppla av och kan ligga lugnt i hallen kanske den yngre också lugnar sig.

    Mina tikar fungera nu bra ihop, men det är för att jag lärt mig i vilka situationer som det kan hetta till i. Jag kan inte ha båda lösa de första 5-10 min, då är de så glada och till sig att de lätt ryker i hop. Där får jag ha en kopplad och så får de springa av sig det första ruset en och en.

    Är det bara när den äldre är rastlös som den yngre blir stressad? Vem går på vem?

  • Jan H

    Kan vara så att den yngre vill testa den äldre och ta över flocken. Det ska ju vara den starkaste som leder flocken. Nu kanske inte den gamla är så skröplig som den lille tror utan svarar mot den lille.

    Sen är det precis som Hallonsaft skriver att tikar slåss på liv o död. Försök se signalerna innan, de brukar sträcka på sig och gå lite stelt samt höja svansen. Skilj dem då åt innan de ryker ihop.

    Vad är det för ras du har...

  • Vargtass

    Tack för era svar! Jag var rent uppgiven igår. Kände mig helt maktlös..

    När de båda hade lugnat sig så pass att de kopplade av på vars en sida av grinden så öppnade vi den igen. Noma problemas! De var som vanligt! Det är inte spännt mellan dem nu och inte under kvällen igår. Jag vet ju också vilka situaioner som kan göra det spännt mellan dem. Maten är en stor faktor! De kan äta i samma skål så där är det inga problem så långt. Men när man lägger upp deras mat i skålarna och de stressar upp sig, där har vi problem! Likaså om jag kommer ner från trappan och båda står glada för att möta mig, där har vi problem igen. Eller kommer hem och båda står innanför dörren, samma igen. Kort sagt, när båda är stressade (positiv stress, som ska leda till något gott) och vill vara först och det dessutom är lite trångt, då är det spännt! Men det brukar ju inte sluta så illa som igår! Den äldre tiken brukar ignorera den unga mestadels om det skulle bli spännt. Måste ju säga att hon har en ängels tålamod. De fåtal gånger som det har blivit hett så har oftast den unga vikt sig direkt efter att den äldre tiken sagt ifrån. Men igår gjorde hon inte det.

    Jag är orolig för vår gamla tjej! Hon är gammal och lite skröplig! Jag är lite orolig att hennes kropp tar mycket skada av ett slagsmål och är lite rädd för att ungtiken ska se hennes svagheter. Vi tror inte att vi kommer ha kvar den gamla tiken så länge till, och visst det löser ju problemet men som hundägare som älskar sina hundar så är det något som man totalt vill blunda för just nu. Vill absolut inte tänka på det.

    Så här har jag gjort idag! Jag gav dem mat där ute! Släppte ut dem efter deras morgonrunda i trädgården och lät dem vara där medan jag gjorde iordning skålarna här inne. De Har ju mer yta och stressen blir inte lika stor. Nu när jag sitter på ovanvåningen (datorn är här) så har jag också släppt ut dem. Stressen och glädjen när jag går ner från trappan igen gör också att läget kan bli spännt! Grindarna har jag inte gjort något åt men det är samma där! När man ska ut till där hundarna får vara så vill de gärna möta mig och situationen är likadan. Vi får ha grindarna öppna ett tag och se om det lugnar sig!

    Den unga tiken är Schäfer. Hon är alltså ganska lätt att få upp i varv, mycket dådkraft. Hon har också en del vaktegenskaper som säkert har sin del i problemen. Den äldre tiken är varghybrid (högprocentig). Nu är det inte så illa som det låter! Hon är ett lamm i fårskinn... Mycket stabil hund, har levt ett liv i 12 år exemplariskt! Aldrig ställt till med något! Problemet och det som gör henne olämplig med sina vilda läggningar är att de inte är lätta att lämna ensamma. Det har bara gått bra de sista åren. Det finns ju hybrider som hoppat ut genom fönsterrutor när de varit ensamma. Så en snabb slutssats kan man ju tänka sig att grindar som skärmar av flocken är ganska stressande för henne. Hundarna är kanon i lydnad. Det är hundar som ligger innanför tomtgränsen (utan staket) om så hela brukshundsklubben traskat förbi. Det är lösa oftast och fungerar kanon, vi har lagt ner enormt mycket tid! Men vad hjälper det om vardagslivet här inne inte fungerar fullt ut?

  • Vargtass

    Ett lamm i vargskinn, skulle det förståss stå..

  • Vargtass

    Nu vet jag! Den unga tiken är skendräktig! Eftersom hon ätit dåligt senaste tiden, varit vaktig och nu grävt en grop i min fina rabatt (den "var" fin), så gick ett ljus upp för mig. Jag kollade kalendern och mycket riktigt så ligger det rätt i tiden för skendräktighet. Hon började uppträda vaktigt mot den äldre och eftersom den äldre varit lite orolig iom grinden så trodde jag först det berodde på det, jo lite har det säkert gjort, men hon brottas ju även med hormoner. Jag förstod inte från början att hon var skendräktig. Hon har aldrig varit det innan efter andra löp hon haft. Men när hon krånglade med maten och jag kom på henne med att gräva så...

    Så nu är det andra rutiner som gäller här hemma. Vi har vänt allt som vi brukar göra till andra tider. Hon får mindre att äta och motion får hon redan mycket av. Men jag tycker det har blivit bättre. Min sambo ger dem mat tidigt, tidigt på morgonen. Det underlättar en del för de är alltid lite stressade innan de fått mat. De vet ju mycket väl vad som väntas. Oftast står jag med två bebisar på morgonen som är hungriga och två skolbarn som ska ha frukost och skickas iväg och det hinner gå en bra stund innan jag kan ge hundarna sin mat. Onödigt lång väntan som är stressande och kan orsaka att det hettar till.

Svar på tråden Hundproblem... Behöver hjälp!