Bonusbarn

Ja då har du ju tur som känner så, att du gärna gör det. Men då har du förhoppningsvis en mkt tacksam sambo och bonusdotter oxå! Vilket jag inte har, så känns rätt tråkigt att behöva ta hand om allt själv

Kanske ska tillägga att frågan gäller främst de som har en sambo som är hemma oxå, inte en som jobbar jämt. Här är det jag som får ta ansvar för allt, inklusve hans son sedan tidigare de veckor han är här. Och detta även när han själv är hemma. Tycker inte det känns riktigt rättvist. Hans son är inte lätt att ha och göra med trots att han bara är snart 5 år. Han käftar emot, lyssnar inte, förstår inte, bryr sig inte, lipar, svär, kallar en fula saker när man säger ifrån i osv. Och oftast är det bara jag som säger ifrån här hemma när han håller på. Och hans mamma ska vi inte ens prata om!! Därifrån får jag oxå ta en hel del skit, och detta utan att min sambo säger ett pip åt henne.

Förstår inte hur du menar nu? Vilka omständigheter? Jag gör då så gott jag kan iaf, men får ingen respons tillbaka, förutom en omöjlig 5åring och en sambo som inte bryr sig.

Björnes Magasin:

Jadu, jag vette sjutton hur många gånger jag tagit upp den diskutionen med honom utan att det lett någon vart. In i ena örat och ut i det andra typ.. Men han jobbar ju en hel del, så han behöver liksom inte känna av sin sons beteende lika mkt som jag gör som går hemma med barnen om dagarna. Så han förstår nog ínte riktigt hur jobbigt det blir i längden. Och när han väl är hemma så är hans son inte lika jobbig, vilket ju beror på att han är med sin pappa då. Och de flesta gånger hans son gjort dumheter som är utöver det vanliga så verkar det nästan som att jag blir misstrodd, eftersom sonen inte visar dessa sidor lika ofta när pappa är hemma.  Jobbigt är det Försökte mig på en gång att prata med pojkens mamma, eftersom min sambo inte lyssnar, men där fick jag då inte höra annat än att det minsann var mitt eget fel om han var jobbig hos oss. Att jag är elak mot honom osv. Detta trots att hon inte vet alls hur det är hos oss, och jag är aldrig elak mot honom. mer än när man säger ifrån när han gör fel, men det är ju inte att vara elak.

Piaf:

Så hur tycker du jag ska göra? Några förslag? Känns mer eller mindre som jag kommer bryta ihop om det inte sker en förändring snart! Har försökt med att säga ifrån mig allt ansvar för pojken, försökt att inte bry mig så mkt i det som har med honom att göra, bara för att liksom markera o försöka få min sambo att självmant ta sitt ansvar. Men oftast så slutar det med att ingenting blir gjort, sambon blir sur över att jag säger ifrån att ta hand om hans son hela veckan lång , det blir bråk o sen är vi tillbaka på ruta ett.. jag får lov att ta allt ansvar igen..

yohanna 85:

Det är precis det som är problemet här, att han tar förgivet att jag ska sköta allt som har med barnen att göra. Att han bara kan lämna och åka iväg när han vill, han räknar fullt ut med att jag tar hand om allt. Och säger jag ifrån att nu orkar jag inte med mer att ta allt ansvar så blir det ju taggarna utåt på en gång vilket är jobbigt!

Ps. Jag anser att hans son inte är hela mitt ansvar, och att jag inte borde bli tvingad till att gå hemma och ta hand om hans son jämt o ständigt. Men så anser inte min sambo, han tycker att jag får skylla mig själv typ som gett mig in i förhållandet. Till saken hör att när vi flyttade ihop o första tiden tillsammans så behövde jag itne ta ansvar alls över hans son, men med tiden så har han mer o mer överlåtit allt på mig. Och vill jag som sagt inte göra det så blir han sur o arg.

Tack för svaren allihop! Jag hoppas på att komma på en lösning snarast, för detta går inte.