Bonusbarn

Jag är inte tvungen till något. Men jag har passat in mig själv där jag vill vara, jag har fått växt in i rollen! min sambo skulle aldrig begära något av mig. Men jag är angagerad, för att jag vill det. Men om jag hade blivit påtvingad det, så vet jag inte om jag riktigt velat! så det har gått i sin takt, och det är uppenbart att jag tänker på att ge mitt bonusbarn mat och rena kläder.. inte något jag tänker på , jag bara gör det! sambon lämnar han för det mesta på dagis, om annars så lämnar jag honom om något kommer upp.

Jag har sagt till min sambo att inte ta mig förgivet, varken att jag kan och ska ställa upp hela tiden, och det har han aldrig gjort! och han kan aldrig tänka sig göra det. Men inte heller att jag INTE vill eller kan. För han är mer att han inte vill lägga för mycket ansvar på mig, så jag får säga till honom att fråga mig. Ta inte för givet att jag inte vill eller kan!

det är svårt om man inte kan prata och komma överens. Kanske ni kan mötas halvvägs? vad vill han att du ska göra? vill han att du ska ta lika mkt ansvar som han? men du kanske får ta mer ansvar än vad han själv. Och det är inte rätt.

Det är just när man blir tvungen att ta ansvar, som gör att det stryps. Jag hoppas att ni kan hitta något sätt som känns bra för er båda.

Berömmer han dig någonting när du tar ansvar?
Det tycker jag är himla viktigt, fast det tycker jag är viktigt annars också fast båda skulle bara bio.

När jag lägger min sambos son eller vistas med honom så min sambo får en viss ensamtid, då säger han tack =) för han tycker igentligen att det är helt och hållet hans ansvar igentligen, men jag kommer in mer och mer och tar mer ansvar med tiden. För tack vare att man inte varit tvungen har det vuxit fram.

Försök att prata hur du känner inför det hela! det är inte helt fel att gå i familjeterapati