*ledsen*

Vad ska man göra när man nått den punkten då allt känns hopplöst? Månad efter månad har man försökt, tagit allt med en klackspark och tänkt: "jaja, nästa månad går det säkert bättre".
Jag är oftast en väldigt samlad person, låter aldrig någonting påverka mig, men nu - att inte lyckas bli gravid.
Känner mig okomplett, oduglig..

Har inte heller någon att prata med, min man verkar inte kunna förstå hur det här påverkar mig. Mina vänner har fullt upp med sina egna liv..
Orkade inte ens gå till jobbet idag, då jag känner att lilla minsta kommer få mig att börja gråta..

Har ni hamnat i samma tankesätt? Hur har ni tagit er ur det - orkat gå vidare och försöka på nytt?