Magsjuka=du har pesten
I fredags började vår 7 månaders son kräkas upp maten och efter ett tag ringde vi sjukvårdsupplysningen. Där fick vi tag i en underbar tjej/kvinna/dam. Ovanligt eftersom att vi alltid sprungit på nötter rent ut sagt. Iallafall så sa hon att vi skulle blanda salt socker och vatten och ge sonen, hon ringde tre ggr och frågade hur det var och han drack vattnet väldigt bra. När han fick sista matningen för kvällen så åt han kanske max 100 ml Nutramigen.
På lördag morgon kräks min make som en tok och mår jättedåligt. Mina föräldrar kommer över då både maken och sonen var risiga och hjälpte så jag hann tvätta och städa. Sen så blev jag liggandes och kräktes. Då hämtade de sonen och skulle passa honom så vi fick ta hand om oss själva lite.
Strax efter ringer min mamma och säger att han återigen har spytt upp maten. Ringer sjukvårdsupplysningen som tycker att vi ska fortsätta med salt socker vatten. Oki, så de gör det. Dock vill han ej ha speciellt mycket av varken detta eller vanlig mat men han verkar pigg och får i sig lite lite.
På kvällen ringer min far då min mamma blivit sjuk och kräks och kräks och är jättedålig. Så lilla sonen kommer hem. Får lite lite mat och sen somnar han. Vaknar vid två och är otröstlig och kräks gång på gång. Han har 38, 4 i feber och nu är vi sjuka och vi är oroliga för honom. Ringer sjukvårdsupplysningen, förklarar läget och säger att vi vill komma in så de får kolla honom för han är väldigt slapp och hängig osv. Nä vi fick ej komma först för vi hade antagligen magsjuka, ja men det struntar i sa jag för det är ju ej säkert att sonen har det och eftersom han ej fått behålla nån mat och "vägrade" dricka så ville vi ej chansa.
Kommer in på akuten vid kvart över 3. Tar sjuktaxi då vi ej har nått annat sätt att ta oss in. Kommer in och får gå in på ett annat ställe då de ej vill ha oss med de andra pga magsjuka. Jaja fine oki.
Kommer in på ett rum där vi blir sittandes och vi känner på sonens panna som har blivit jättehet. Ringer på signalknappen så en sköterska kommer. Tar tempen, 39,2. Han får lite saft blandat med salt, socker och vatten. Går bra några ggr sen vill han ej ha mer. Han blir dassigare och efter en en och en halv timme så ringer jag på signal knappen för vi vill veta vad som händer. Kommer in en riktig nippertippa och jag säger först vänligt att var är läkaren egentligen för sonen är inte alls bra nu. Ja det är många andra här. Oki men då borde det kanske finnas fler läkare. Hur länge ska vi behöva vänta till tyckte vi. Kommer inte ihåg exakt vad hon sa sen men nått sa hon som var spydigt och jag blev förbannad och sa till henne att med det attityden kanske hon ej borde ta hand om sjuka människor. Hon ställer sig och skrattar åt oss skiter i att överhuvudtaget kolla sonen och GÅR.
Jag blir arg, ledsen. Vi är alla tre sjuka, jag är yr och mår dåligt. När klockan är kvart i sex kommer en läkare in. Känner på hans mage, lyssnar på hjärtat. Kollar ej temp eller nått annat. Säger att det här ska man ej åka in för. Vad sa de egentligen på sjukvårdsupplysningen? Jo sa jag jag sa att vi ville åka in för vi var oroliga osv. Ja men detta lilla kan man ej komma hit för. Nähä oki, och hur dålig ska man vara egentligen för att komma in? Vad för temp osv. Ja 41 grader kan man ha....va tänkte jag skämtar hon med mig. Men även där får man kolla hur pigg han är....sen dör man ju ej av magsjuka men det är klart det är ju en dödlig sjukdom.....barn i U-länder dör ju av det.....
Så vi fick vackert åka hem efter fem min med läkaren och massa uppmaningar. Förlåt att vi är oroliga, förlåt att vi ej litar på sjukvårdsupplysningen då det nästan tagit livet av oss förut men visst TACK.
Sen pratar jag med min mamma idag för hon hade blivit så dålig så pappa ringde efter ambulans åt henne inatt. Hon hade såna kräkningar och sån värk i ryggen att hon nästan var helt väck. Hon hade även svårt att andas. Nä då fick de tjata på att de skulle ta med sig dem för att det var bara magsjuka sa ambulanspersonalen.
Det kommer fram att mamma har en inflammation i ryggen som orsakar kräkningarna och hon har så ont. Har fått värktabletter osv så vi hoppas det går över snart.
Jag undrar, när du är död, tar de med dig då i ambulansen? När jag ej kan andas och är blå släpper då akuten in dig och kollar dig inom kanske 3-4 timmar om du har tur? Hur sjuk/död ska du egentligen vara? Ska man skita i sin magkänsla när det gäller ens barn för att nån som ej träffat barnet än säger att ni behöver ej åka in. Ska man lita på sjukvårdsupplysningen efter alla misstag som görs? Å har du magsjuka så vägras du nästan komma in på sjukhuset. Men är det ej just ett SJUKHUS för dem som är dåliga? Om du ej får behålla nått blir du uttorkad och behöver vård. Har du ett sjukt barn som tidigare blivit behandlad illa av sjukvården får du ej komma tillbaka då då du är orolig och rädd för barnets hälsa?
Det är ett konstigt land vi lever i.
