hej..
Känner för att skriva av mig lite jag med.Drabbades för ca 6 veckor av svår ångest,bara slog till över en natt.Grät floder varhe dag i 2 veckor.Jättejobbigt.Fick hjälp av en läkare som gav mig oxascand.Dom funkade väll bra tycker jag.Inte lika orolig längre,men saken är den att jag fortfarande varje dag känner att jag vill börja grina,och jag är dunderrädd för mina egna tårar,för jag vill inte känna så mera som jag gjorde för 6 veckor sen.Mådde toppen imorse,på lunchen bjöd killen på fika,och skiten kom krypandes över mig.Har en massa saker på gång och jag känner pressen att denna gång måste jag stå på benen och inte dra mig ur,men jag är hyperrädd att börja grina.
har inte samma jätteoro/ångest som förr,så jag vill inte ta mina tabletter.Gillar inte att dom är vanebildande,och att jag knäcker mig genom att jag bara sover på dom.Sen börjar jag ana att jag kanske är med barn,så jag vågar inte hålla på att ta dom för det heller.Usch,vad jag önskade att jag var tillbaks för flera månader sen,och såg varningsklockorna...Då kanske jag hade sluppit detta....