Ensamstående & adoption

En vän till mig var ensamstående när hon va 35 och bestämde sig för att adoptera. Det va ganska mycket tissel tassel bland vännerna men hon gjorde det i alla fall. En gemnensam vän till oss tyckte att den lilla flickan va så söt så du började umgås varje dag. En dag kom de hem från sina olika semestrar ochj hade gift sig!

Utan den lilla flickan hade dessa två nog inte hittat varrandra som de gjorde!

En liten solskens historia så där! :)

Lycka till!

Till TS.På din pres står att du är sambo...

Jag är också ensamstående och funderar på adoption. Så vist det vore trevligt at få kontakt och kunnas tötta varandra.Skulle mycket gärna vilja komma i kontakt med dig!

Hej BejbiiX!
Det finns endel bra ställen här på nätet, att börja på.
www.eaf.nu är en förening för ensamstående adoptivföräldrar.
uk.groups.yahoo.com/group/Singeladoption/ är den maillista för ensamstående adoptivföräldrar, eller dem som funderar på det.
Här är ett bra forum att prata på. Ställa frågor mm mm:
www.freeforum101.com/prataomadoption/

Lycka till.

Ja, det stod det men hon har ändrat presentationen nu och hon ska adoptera som ensamstående

Jag har adopterat som ensamstående. Började min adoptionsprocess 2002 och kom hem med nyfått barn 2005. Ni får gärna ställa frågor till mig.

En singel till... Ska upp i nämnden nu på tisdag - nervös men förväntansfull. Kul att vi är flera

TS: om du inte redan gjort det - så anmäl dig som sökandemedlem hos någon oranisation NU. Väntetiden är jääättelång och även om du ännu inte riktigt bestämt dig så har du allt att vinna på att bli medlem (förutom några tusenlappar då )

uschh vart lite skrämd nyss pratade me en för en liten stund sen o hon berättade vad man skulle tänka på va man hade för jobb o så ...ja berättade att jag jobbade som undersköterska o hade ett fast jobb o bra nätvärks kontakt ..men hon att me mitt jobb kunde de bli svårt o ja berätta att ja bodde i en etta o de va inte bra att ja skulle flytta innan utredningen börjar...

hmmm mycket tankar som snurrar ..va tycker ni ?

jag har skickat en anmällan nu idag till adoptions centrum...

Det största problemet som jag ser det är att du inte riktigt är ensamstående, det är just den biten som inte riktigt stämmer. Och jag har svårt att tro att en utredare kommer att godkänna dig som ensamstående av den anledningen. Antingen är man helt ensamstående eller så adopterar man som ett par. Något mellanting där finns inte. Och som du uttryckt det så är ni sambos och han ska flytta ut för att han inte fyllt 25 år ännu och du vill då adoptera som ensamstående. Det funkar inte.
En adoption i sig självt kostar mellan 100-200 000 kr och sedan bör man ha en stabil inkomst, och adopterar man som ensamstående så är det ju större krav på dig att ha en stabil ekonomi eftersom ni inte är två om inkomsten.

Jag bor också i en etta, och det oroade mig innan hemutredningen, men min socsekreterare tyckte inte att det var något problem alls - hon tyckte inte ens att jag behövde flytta förrän barnet blir stort/jag vill skaffa ett barn till eller träffar en man . (själv tänker jag mig nog att jag ska flytta innan barnet kommer eller åtminstone efter något år)
Så just den biten behöver inte bli något problem. Ekonomin däremot - vet inte vad en undersköterska tjänar, men det gäller att kunna visa att du kan försörja dig själv och barnet. och en att adoptera som ensamstående om du inte egentligen är det som någon skriver om - det blir nog jättesvårt...