Min gamla hund blev blind, eller nja.. enligt veterniären såg hon "kanske" skillnad på mörkt o ljust, efter hon fick diabetes. Första tiden var det lite jobbigt, hon gick in i saker o snubblade.
Hon anpassade sig kanonbra o rätt fort. Vi flyttade "hem" igen (bodde i centrum med flyttade tillbaka hit) straxt efteråt. Och här hade hon ju vuxit upp o hittade bra utan att se. Helt sjukt hur hon kunde hitta en stig utan att se nåt.
När vi gick i skogen så gick hon efter mig på stigen o när jag sa "försiktigt" så klev hon med höga steg för att lätt komma över stenar o rötter
Eller så gick hon långsammare för att inte gå in i nåt. På en stig i skogen låg länge ett gammal träd som blåst omkull, och det där visste hon, så just innan hon kom fram så saktade hon farten och så hoppade hon över trädet.
Här "hemma" har vi en STOR gräsmatta där hon hade lekt med andra hundar sen hon var en liten valpis.. och där fick hon sina tokspel när hon blev gammal.. för där visste hon att hon kunde kuta runt utan att snubbla o krocka med nåt.
Enda gången hon hade problem var när det kommit massa snö och ingen hade plogat. Då betedde hon sig som hon var asfull.
På henne kom det plötsligt.
Vi hade varit ute i skogen o skulle gå hem, då gick hon plötsligt RAKT in i en släpkärra som stod efter vägen. Sen var det kört.
Hon levde med sin synskada o diabetes i ca 4 år utan nåra större problem. Veterinären sa det oxå, att hundar har en OTROLIG förmåga att anpassa sig.
Min goa goa Skrållan som blev 10 år.. nästan på dagen. Snällaste o finaste hunden i världen.