SÅ ledsen....

Min man och jag har tidigare ett barn. Ett friskt litet yrväder på fem år som är hela vår värld!

När vi
bestämde oss för att skaffa en till (för tre år sedan) gick det inte så bra som vi tänkt oss....

Vi fick det första året två tidiga missfall (veckan efter pos. prov)

Andra året fick vi missfall i vecka 13. Operation och skrapning då kroppen inte påbörjat missfall men det lilla fostret hade varit dött sedan v 6. Jättejobbig tid!

Sedan blev jag gravid förra året igen. Ville ha tidigt ultra, men barnmorskan på inskrviningen tyckte att vi överreagerade och bad oss vänta...
Det blev missfall även då. I vecka 10, men kroppen hade inte själv påbörjat missfall utan vi fick göra arbort, medicinskt.

Barnmorskan vi träffade på akuten sa att man vanligtvis gör utredning efter 3 miss. Vi blev tillsagda att vänta på remiss till gyn.

Det kom aldrig någon remiss så min man ringde upp och frågade om det. Oj, oj, sa sköterskan vi talade med. Ni ska ju hit genast och dagen efter såg det remiss till utredning i brevlådan.

I dag skulle vi på utredningen på sjukhuset...

Fick träffa en sur läkare som undrade varför vi var där?! Vi hade ju redan ett friskt barn menade han. Han satt mest och grinade över att vi tog upp hans dyrbara tid och menade att vi nog bara hade otur. Eftersom vi hade ett friskt barn skulle det inte bli tal om någon utredning. Han sa tom:
"jag skulle bra gärna vilja veta vem som skickat hit er" (citat)
och
"Ni ska ju inte tro att ni kan komma hit, få ett dunderpiller, och gå härifrån gravida" (citat)
"Eftersom ni har ett barn är det uppenbarligen inget fel på er"
"Vad skulle det tjäna till att ta reda på en orsak då"

Jag som aldrig tidigare i mitt snart 30-åriga liv blivit vansinnig blev fly förbannad. Sa åt honom att det får väl han ta internt. Om vi nu fått en remiss inte han orkar ta hand om tänker inte vi sitta och ta skit av honom för det! Jag kände mig mycket kränkt och rusade därifrån! Det är ju itne så att vi båda tagit ledigt från våra arbeten och åkt fem mil till sjukhus för att vi tycker det är spännande.

VI hade hoppats på iaf en dialog i dag. Kanske lite svar om varför det hela tiden "dör". Om det finns något man kan göra osv.

Har nu blivit rådd att gå till privat mottagning....

Ska man ta vilken skit som helst? Är inte vi värdiga utredning eftersom vi redan har ett barn? Kan det inte vara så att vi har jättesvårt för det här men det barnet vi redan har var rena lyckopillret?

Finns det några mer som blivit illa kränkta och trampade på i denna redan känsliga situation?

Kan man ha så här svårt trots att man redan fått ett barn utan problem?

Jag känner att jag är SÅ ledsen i dag. Har inte fått veta om något är fel eller ej. Hade det varit något fel hade vi beslutat oss för att istället gå vidare och söka adoption... Nu kan vi ju inte göra det heller efftersom det enligt läkaren "inte är nåt fel, bara vi som överreagerar...

Snälla, skriv om ni har liknande problem!

MVH Grusgången
Vi (min man och jag) hade tidigare varit på Blekingesjukhuset för
"utredning" som skulle påbörjas efter upprepade missfall. Den läkare vi fick
träffa undrade varför vi var där... Han utryckte flera gånger att "ni har ju
redan ett barn som är friskt så vad ska detta tjäna till?"(citat) och
undrade om vi trodde att "det bara var att komma på utredning, få ett piller
och så blev allt bra?!"(citat) Vi hade ju blivit kallade till utredning
efter upprepade missfall så det var inte så att vi hade varit där om vi inte
behövt!

Den situation vi är i är ganska jobbig (efter tre år med 4 missfall) och man
känner sig ganska skör. Vi kände oss väldigt kränkta av läkarens uttalande
och fick genast uppfattningen när vi träffade honom att han inte tyckte att
vi hade rätt att ta upp hans dyrbara tid. -Både min man och jag kände
likadant direkt!

Efterråt kände jag mig ganska uppriven och talade med min närmaste väninna
om saken. HOn hade hört talas om er mottagning och övertalade mig att ringa
till er. OCH jag är så tacksam att jag gjorde det! Jag fick tala med en
fantastisk barnmorska som bokade in oss för en tid hos er! Jag ville bara
passa på att tacka för det vänliga (och mänskliga bemötandet vi fick)!