*.

...man har tjejkväll med kompisarna och bara tänker på att man vill hem och sova i tid eftersom man vet att man inte får sova länge nästa morgon. De andra är pigga, man själv gäspar tidigt.

... när man inte har någonting att prata med jämnåriga som varken har barn eller är gravida.

... när det är superviktigt att barnen är välklädda (typ klänning och finare strumpbyxor) då man åker till byn, men man själv åker iväg i smutsiga jeans och en gammal skjorta.

... när man inte minns när man senast köpte ett nytt klädesplagg till sig själv och går med urmodiga gamla lumpor! Antingen köper man bara åt barnen för att de behöver kläder då de växer ur sina och man inte hinner tänka på sig själv, man inte har råd att köpa åt sig själv eller man inte vill köpa åt sig själv förrän alla överlops kilon åkt av (om typ ett par år, då är man gravid igen, kanske?) Jag har dock köpt ett par nya byxor, var illa tvungen för ett tag sedan...

... när man hellre sitter framför FL och "pratar" med vuxna istället för går och duschar, när man har chans (när de sover t ex). Det är ju inte många ggr per dag man hinner "diskutera" med andra än småbarnen...

... när man är orolig så gott som hela tiden över allt... Barnet har stegring - SOS!, mannen har inte kommit hem ännu, borde ha varit för 10 min sedan - VAD HAR MÅNNE HÄNT?! , när bykmaskinen har underliga ljud - "Hoppas den inte pajar nu, vad gör jag då?!?!"

TILLÄGG:

... man köper inte bara kläder åt barnen för att de behöver utan för att man hittar så underbara kläder åt dem! Då kanske klädskåpet redan är överfullt med kläder på växten...? Och man har fortfarande inga tankar på att köpa åt själv...

... när det känns som om man glömt något när man ska gå någonstans ensam, och sedan funderar var man ska ha händerna när man går eftersom det inte finns något barnvagnsstyre att hålla i!

Pontiac: ja, det händer mig dagligen! Säger alltid fel namn först, ibland hinner jag t o m säga deras pappas namn emellan, stackars flickor, vars mamma aldrig kommer ihåg vad de heter...

SaraLee: "...man är hur trött som helst, men sitter ändå och glor på tv eller vid datorn bara för att det är såå lungt och tyst när barnen sover och man får njuta av att bara vara.."

PRECIS! Men nu efter ett par år så måste man lära sig att gå tidigt att sova, eftersom man inser att man inte orkar stiga upp "barntid" på morgnarna längre utan att vara urförbannad... Går igenom en "inlärningsfas" för tillfället... Jobbigt...

...när man ropar "pappaaaa!" och två vuxna karlar inte vet vem man ropar åt (mannen resp den egna pappan). Syftar alltså nu på min man, som alltid nu och då blir kallad för pappa.

... när man inser att det inte finns så mycket egen tid att ge till sin man och man faktiskt måste påminna sig själv om att man måste ge mera av den åt honom...

... intressen? Vad är det? Byta blöjor? Leka med barnen? Sjunga barnvisor? Minns inte...

... när man inte tycker bajs luktar så illa längre, det luktar ju faktiskt ganska gott... (Mitt snuskorn måste ha blivit skadat av all lukt... Jag VET ju att bajs inte luktar gott...)

... när vardagsmotion får ny betydelse. Springa än åt det ena, än åt det andra hållet efter endera ungen och inse att det kan t om vara mera krävande än ett aerobicpass emellanåt, dessutom tar detta paus inte slut när klockan säger, utan när ungarna sover. Ingen paus heller - nej...