Är du och din man/sambo från olika kulturer?

Min sambo är från Polen och är katolik, lite kulturkrock när jag som svensk åker dit, dem är lite mer traditionella där när det gäller att man ska vara gift innan man bor tilsammans och skaffar barn. Kvinnan ska fixa frukost lunch middag till gubben samtidigt som hon ska ta hand om hem o barn, även om hon har ett jobb, men sen jobbar männen där ofta 60-70tim/veckan oxå.För minsta lönen. Nu pratar jag om den lite äldre medelpolacken.Den yngre generationen är lite mer jämnställd.

Här i svergie är dem som vilka kristna som helst trots att dem är katoliker så religonen märks mest när vi åker dit.

Vi har nu varit tillsammans i fem år och nu känner jag inte av den "pressen" som fanns när vi först bodde tillsammans, att jag skulle fixa allt för o vara tillräckligt "bra" i hans familjs ögon. Mest jag som inbillat mej att dem tyckte jag inte gjorde tillräckligt. Men anser inte att min sambo behövde en till "mamma" som fixade precis allt.

Vi har en dotter tillsammans som troligtvis kommer bli tvåspråkig och sedan med engelskan även trespråkig. Min sambo pratar polska med henne, dock oftas då han är själv med henne.Svenska pratas det när jag är närvarande. Han tar med henne för att träffa sin mamma ofta och där pratas det mer polska.

vilka språk pratar ni?

Jag har bott ihopp med en man från ett annat land som inte trivdes i Sverige alls,och han försökte manipulera vårt gemensama barn att återvända med honom till hans hemland . Vi hamnade i Tingsrätten bl.a på grund av detta. Det var hemskt.

Jag är gift men en man som visserligen är född i Sverige men är uppfostrad av sina föräldrar som Serb. Jag och min man har inte så mycket kulturkrock då jag gärna uppmuntrar till hans religion och deras helgdagar mm. Ibland kan det bli lite krock med mina svärföräldrar men det mesta har gått att lösa.

Mest givande - jag är född och uppvuxen i Sverige, min man i Västindien och vi bor i Kanada, har ett barn.

Ilona: Jag och min dotter pratar en blandning av Eritreanska och svenska, min sambo pratar svenska med henne och vissa stunder arabiska men det blir mest bara fraser och visor och så...

Min son 50% Svensk och 50% Indonesiskt. Det är jag som kommer från Indonesien , visst kan ibland bli lite kulturkrock.
Våran son pratar 3 språk, Svenska,Indonesiska och Engelska.
Jag trivs så där här i Sverige men jag åker hem 1 x om året så det löser sig

Jag bor i Thailand sedan 11 år och är gift med en Thailändska. Vi har 3 barn tillsammans. Vi har massor av kulturkrockar hela tiden och jag oroar mig för vad som skulle hända om vi skilde oss. I Thailand är det ganska vanligt att vid skilsmässa, att man bryter totalt. Ett slags "tappa ansiktet" beteende. Detta med att tappa ansiktet är en av de svåraste sakerna jag har att ta åt mig här. i Thailand säger man inte åt varandra på skarpen, man bara ler ett av sina många leenden. Jag har fortfarande svårt att gissa dem.

Min fru närmar sig mig, och jag henne. Det går med snigeltakt. Nu planerar vi att flytta mot Sverige och vill gärna komma i kontakt med andra svenskar (gifta med en thai, man eller kvinna)i liknande situation. Thailändare är speciella så jag tror inte jag har för mycket utbyte av er andra :) annat att det är kul och intressant att läsa er

Min man är Israel, född jude men inte troende, jag är svensk och inte heller troende så vi har inga problem med religionen. Däremot så har vi haft våra diskussioner när det gäller den övriga familjen och deras roll i vårt liv. Vi bodde under 8 års tid på "neutral mark", alltså ingens av våra hemländer. Sedan ett år tillbaka bor vi i Israel och jag tycker det är otroligt jobbigt med hans familjs engagerande och åsikter om vår lila familj och hur vi lever och vad vi gör. Men man får det onda med det goda....jag ser med glädje fram emot att uppfostra våra barn med en öppen inställning till alla kulturer och människor. Och dessutom att de får 3 språk på köpet.

gud, vad intressant att läsa om allas liv

Jag är från Litauen, min man från Iran, vi träffades i sverige för 9 år sedan och har 2 pojkar. Visst händer det att jag upplever vissa meningssiljaktligheter som kulturkrock, men i de allra flesta fall är det en rikedom! Det beror på människan mer många gånger än på kulturen. Om man lever med någon från andra delar av världen, ska man lära sig om denna kultur en hel del och inte ha för bråttom att skaffa barn!