har varit inaktiv i hundra år känns det som. en liten familjeliv-paus är aldrig fel. ser att vi nu har tråd nummer tre. det måste betyda att det inte är långt kvar tills vi sitter här med våra bäbisar.
börjar ni känna er klumpiga? det gör jag! in och ut ur bilar och bilbälten och skor som ska på trotsiga barnfötter. det vore fint att bara bli servad nu resten av graviditeten kan jag känna. för jag menar, det lär ju inte kännas mindre klumpigt om ett tag direkt!
det krävdes struplockscancer och opererad till ventil och förlorad röst som följd innan min pappa slutade röka (han kan ju inte andas längre genom munnen). så kan det bli i värsta fall.
nikotin är ett mäktigt gift.
vickyb: tycker inte att det är ett okej straff på dagis. speciellt inte att vara till allmänt beskådande. onödigt mycket skamkänslor i det "straffet". hellre då att skicka iväg dem någonstans där de får vara själva och tänka i två minuter. men i en barnstol mitt på golvet tycker jag man kränker barnets integritet. ta upp det med dagis om du inte tycker det känns bekvämt, det skulle jag göra.
kramar
fenix är fint! men med risk för felhörningar hela livet. han lär iallafall bli van vid kommentarer som "felix?" "jasså feNix. ja de låter så lika!"
SyrranH: känner igen mig i det du säger. man svävar mellan hopp och förtvivlan tycker jag som gravid. vill gärna stanna tiden och njuta av våren och mina sista veckor som ettbarnsmorsa innan kaoset man blir varnad för brakar lös. samtidigt vill jag bara spola fram så jag slipper de sista tunga månaderna som gravid och förlossningen och hela den biten.
c-uppsatsen kommer att gå lysande. någonstans ifrån kommer de där smarta tankarna från en annars grötig gravidhjärna. sen kan du läsa igenom det efter några månader och känna dig grymt imponerad av vad du har åstadkommit alldeles själv. om jag klarade det så gör du det också.
lycka till! /nina
hej brudar. nån mer som varit konstant sjuk hela graviditeten? jag tror jag varit frisk nån vecka i streck kanske. har hostat sönder revben och mest legat och snorat och tyckt synd om mig själv. bäbisen kanske tror att hostljudet är min röst och blev helchockad när den hör hur jag låter på riktigt ;) känns så ibland..
har gått upp tio kilo sen inskrivningen och tycker det känns rätt lite. gick upp 25 förra gången och det ska jag nog slippa nu. hur är det med er?
var inte nervös för min första förlossning, kände mig trygg och glad och förberedd.
nu när jag vet vad det handlar om är jag skräckslagen typ... å andra sidan får man väl tro att den här gången behöver inte allt som var fel förra gången bli fel den här. eller vad tror ni? hur höga är oddsen på att:
a) bäbisen ligger i vidöppet läge (= mer långdraget)
b) OCH bäbisen ligger med pannan först (= nästan omöjligt att föda fram)
c) OCH narkosläkaren fastnade med en trafikolycka i flera timmar
d) OCH värkstimulerande droppet efter epiduralen lades fel så att det inte togs upp av kroppen utan bara pumpade upp armen till en ballong.
det kan bara bli bättre den här gången, eller hur?
little baby och sanna kaarina: ja, det tycker jag också!
hade tänkt att slippa gå tio dagar över tiden också. det låter inte så jobbigt, men det är helt hemskt. varje dag är som en vecka!
om jag går tre dagar över tiden blir det perfekt personnummer: 070707 :))))
mjukis: den rädslan förstår jag verkligen! blir du väl omhändertagen av mvc och känner att de tar dig på allvar?
millamedkillar: nej det tror jag också på. att inte vara fast besluten på hur man ska ha det innan, för saker kan kännas annorlunda.
när jag väntade maja läste jag allt jag kom över om förlossningar, men hjärnan liksom sorterade ut allting som inte var lätt och enkelt. hoppade över informationen om att gå över tiden och sugklockor och allting jobbigt och svårt. tänkte att det gäller inte mig. så jag personligen hade nog behövt veta mer..
mjukis: skönt att höra att vården fungerar som den ska! ta vara på den och tveka inte att höra av dig vid minsta oro. det är det de är där för!
har själva blivit jättebra bemötta, även om min förlossningsrädsla inte kan mäta sig med din! tycker de har lyssnat och låtit oss prata och vi har skrivit kontrakt på att om jag får panik den här gången också så får jag ett snitt. känns oändligt mycket tryggare nu.