Att bli uthängd

Jag vet att det är flera här på Fl som har blivit uthängda på en forum sida, nu har ytterliggare två stycken blivit uthängda.

Jag kan inte bli annat än heligt tvär ilsk.
De hånar och förlöjligar den största sorgen man kan vara med om dvs att förlora ett älskat och efterlängtat litet barn.
Vart fan tog medmännskligheten vägen?

En barnmorska uttalar sig om att vi som har minnessidor för våra barn inte har ett sunt sörjande.
Vem är hon som kan avgöra det? Hon har inte själv förlorat något barn och hon har inte gått i våra skor och kännt hur tunga stegen ibland kan vara.
Jag är glad för att hon inte arbetar i min stad.

De finns de som smyger omkring här på FL och kopierar bilder på våra barn.
De finns de som sparar våra minnessidor i mappar.
De påstår att vi inte har ett sunt sörjande?
Allt detta tycker jag säger allt om dem, är detta sunt?

Jag har inte blivit uthängd men jag känner mig kränkt som mamma till ett förlorat älskat och saknat litet barn och att de faktiskt hänger ut människor jag bryr mig om.

Har inte vi blivit prövade hårt nog?