Att bli uthängd

Hej,

Jag vill tacka Wictor06 för att du upplös oss om att någon hade länkat oss vidare till ett forum.
Har valt att tagit bort bilderna.

När vi fick reda på om Pojken visste vi inte varken ut eller in. Vi visste inte vad som väntade oss. Vi besökte familjelivssida för att finna andra i vår situation. Att på något sätt förbereda oss vad som väntade oss. Det har varit en stor hjälp i vårt arbete. Att beskåda andras barn har även det gett oss bilden av att det döda inte är farligt. Att vara med sitt döda barn ger en bara en styrka i sitt sorgearbete.
Det finns i dag ett informationssamhälle där man kan finna nästan allt. Men ibland visar det inte det man söker. Exempelvis hur känns sorgen, hur är det att se sitt döda barn.
jag är en stolt mor till min Pojke och just nu är han det enda barnet jag har. Jag har fött fram honom, planerat för att han skall komma. Nu fick jag inte uppleva honom som ett levande barn, men dock är han varje dag levande genom oss. Nära och kära har också de gått in på familjeliv för att finna svar och få en insikt i vad som vi har gått igenom.
att männsikor som inte har gått igenom det vi har gjort, går in på sidan och förlöjligar oss gör ont. Det finns ett val, gå inte in hit om du inte verkligen behöver eller vill. Gå inte in här för att frossa i andras olycka och förlöjliga deras sätt att sörja.