Hur vet man om man fortfarande älskar?

Klart att det kan komma tillbaka! Jag är av den uppfattningen att man själv skapar sin drömpartner. Inte så att man ändrar en människa till att bli sin drömpartner utan att man berättar för sig själv att den man lever med faktiskt är allt man vill ha och behöver. Sen måste man inse att varje dag inte kan vara rosa och skimrande, kärlek är att klara av vardagen tillsammans. Himlastormande passion hör oftast bara hemma i romaner och hollywoodfilmer.

Det kan kännas precis som du säger, utan att det är nåt fel. Man kan inte vara på topp jämt. Det kan inte "pirra" så fort du ser honom hela tiden.

Det gäller att hitta en vardag som man kan trivas med, att hitta ett samspel som båda känner att de tycker om. Att hitta en slags samhörighet som kan räcka livet ut. Det kan ta tid att hitta sina roller, särskilt sedan man fått barn.

Till sist vill jag påminna om att ett barn på 1,5 år är en STOR riskfaktor för skilsmässa. Inte för att det är nåt fel på förhållandet i sig, utan för att man är trött, känner att man inte hinner med sig själv och sin partner, inte har nån tid för sig själv, att rollerna i förhållandet förändras, o.s.v. o.s.v. Om man bara kan härda ut ett halvår eller ett år till så kommer det GARANTERAT att vända. Barnet kommer växa till sig och börja sova om nätterna, man kommer hitta sin roll, man kommer få struktur på tillvaron. Det är jobbigt med en 1,5-åring och förhållandet gär igenom en prövning. Men man kommer ut på andra sidan och då kan "pirret" komma tillbaka!! Håll ut!!

Det är en känsla

Ni har säkert rätt... Men man skulle ju vilja känna i alla fall liiiite pirr ibland? Jag är INTE ngt hopplös romantiker, men jag vill gärna tro på kärleken? Och att sonen växer upp, det är klart han gör, men då vill man kanske ha syskon oxå? Om allt känns rätt... Tack i alla fall. Behöver UPPMUNTRAN!

Pirret var det länge sen jag kände.. inte sen nyförälskelsen.. men däremot så njuter jag varje gång vi kysser varandra, mer än jag någonsin gjort med någon annan t.ex..

Jag känner att sak samma hur stora problem vi har eller vilka odds vi har för att ta oss ur dem (När vi hamnar i dem), så vet jag att vi gör det, för det bara måste vi, jag vägrar ha en annan utgång än det. För det är värt allt det dåliga, för att få det bra igen.

har man det bra annars så är det värt att kämpa för, det kommer tillbaka,alla har svackor ibland.

Lust och sånt kan inte vara på topp jämt, efter 8 år är det naturligt att inte känna det där pirret jämt som man gjorde i början.

jag är inne i en sån svacka nu... känns så super jobbigt. Sen träffas vi bara på helgerna och det gör ju inte relationen starkare direkt. Vi har hängt ihop i ca 6 år och jag tror att det här är just en svacka, alla har nog såna mer eller mindre. Men det tar ändå hårt på en när man väl är där. Försök hitta vänner och kanske någon i familjen som du kan surra av dig med när det känns som värst. Det brukar hjälpa för mig...
Kram

Denna nyförälskelsen kommer ite komma tillbaka, men pirrt kan komma lite ändå men då måste man göa saker för varandra utan barn.

Min man och jag har varit tillsammans i 14 år och jag känner som du, men man måste obba på romantiken lite. Det är inte bara sex som sagt man vill ha man vill känna närhet ändå utan se och ha en dag för sig själva.
Jag rekommenderar att lämna sonen till någon och att ni två gör något själva på tur man hand.
Man kan känna sg irriterad på den andre för vardgen tar över allt annat och man gör inget åt saken då händer det att man blir irriterad så är det.
Livet är ju inte som på såperna att man kommer in i ett rumm så fnns det massa ljus ohmssa md mat och dryck och rosblad på sängen mm mm utn man får tyvärr fixa det själv.
Man blir mer bästa vänner med sin partner så det finns ju oftast inte så mycke romantik då men jag känner att jag kan berätta saker i mitt förhållande för min man och det känns tryggt för mig att känna dtta.
När våren kommer och sommaen är här då kan jag få samma känsla som jag kände när vi täffades.
Mitt råd är att ni två gör något ensam utan barn

Vi är oxå inne i en svacka nu... Eller ja, Jag är i alla fall så jag tar åt mig av alla kloka ord och råd att pirret kommer tillbaka.

Vår dotter är 4 månader och jag var inte riktigt beredd på att jag skulle bli så förälskad i henne.. Känns inte riktigt som att jag har tillräckligt med kärlek både för min dotter och min man...
Men jag lyssnar på råden och väntar på att det vänder!

Det gick ett faktaprogram på TV för ca en månad sen. Där tog de upp just fenomenet förälskelse-älska. De hade undersökt de kemiska/biologiska/fysiska reaktionerna vid förälskelse och slutsatsen blev: (som jag förstod det)

Förälskelsefasen innebär en stark attraktion för att optimera fortplantningen. Dvs. massor av sexlust!

De såg också att denna fas alltid avtog.Vissa trivs så bra med varandra att de fortsätter ihop och andra går isär.

Så jag tror inte att man älskar någon mindre/för lite för att inte superpirret är där. Även omställningen att bära/föda barn påverkar säkert.

Mia Wallace skrev 2007-05-06 23:55:39 följande:

"Hur vet man om man fortfarande älskar varandra?"

Det vet man inte, aldrig. Det är den ovissheten man får leva med hela livet. Men vill du älska honom idag? Vad måste du göra då?

"Vi har varit ett par i snart 8 år och vi har varit gifta i snart 3 år. Har en fantastisk (såklart!) son på 1.5 år."

1,5 år är en kort tid, ordna så att ni är själva mer o försök hitta tillbaka till känslan som ni hade när ni var nyförälskade.

"Jag kan iofs längta efter min man, men jag känner mig ofta irriterad på honom och jag har nästan aldrig lust för att "mysa". (Han vill ofta och gärna.) Det är inte det att han inte är go mot mig, men jag undrar om jag inte borde känna mera? "

Du borde vara glad att han vill mysa o att han vill ofta o gärna. Tänk om han resonerade som du, då skulle ni inte ha nån vuxenrelation alls! Delar ni på ansvaret? eller är du irriterad för att han inte tar sin del av arbetet? Vem vill ha sex med en smitare?

"Nog för att man ofta är trött, men ändå? Jag känner inget pirr när vi kysser varandra och känner inget speciellt när vi "är tillsammans"? Kan det komma tillbaka?"

Ja, om du jobbar på din bit o han jobbar på sin, alltså att ge dej mer plats att ta initiativ sexuellt. Gå i parterapi, det kan hjälpa. Kommunikation är grunden. (o sömn. sover bebben?)

"Ska man ha det så här? Är det rätt mot den andra? Jag tycker ju givetvis OM honom. Men hur vet jag att jag älskar honom?"

Nä, det vet men ju aldrig som sagt.
O att han vill ha sex, betyder det att han älskar dej? Eller?