Tycker du att undersköterska är ett "lågstatus-yrke"?

WickL;

21000 netto?
Grattis, då tjänar du bättre netto än jag gör brutto (i grundlön) och jag är sjuksköterska.

Självklart är inte undersköterskeyrket ett lågstatusyrke om man ser till arbetsuppgifter och ansvar. Däremot ses det som ett utifrån lön och samhällsattityder. Vilket är synd. Det tycks, av tradition, inte vara mycket värt att arbeta med människor överhuvudtaget. Mer som något man gör pga kall eller för att man inte kunde hitta på något bättre.

Inte generellt, kära du. Många av mina kollegor, inbegripet mig själv, sätter stort värde på undersköterskor. Men det beror säkert på arbetsklimatet på enskilda enheter.
Har stött på många uskor som tycks anse att vi syrror inte gör något och bara glider omkring hela dagarna. Så fördomarna finns på båda sidor. Synd, eftersom vi har så enormt mycket nytta av varandra.

Ok, blev bara lite förvånad.
Mmm, vet vad du menar. Hade jag tagit jobb i kommunen hade min lön hoppat upp med ca 5000 med. Men i mitt fall så har jag valt sjukhusanställning trots det. Jobbade som uska i kommun i 12 år (innan ssk-utbildningen) och är färdig med kommunjobb på ett tag nu.

LillSkruttet;

Har arbetat som bådadera och har, tror jag, lite nytta av det i avdelningsarbetet. Annars är ju ditt förslag inte dumt alls . Vi har dock en viss övertalighet av syrror hos oss, vilket innebär att jag ibland kan gå som uska och överlag är atmosfären väldigt informell över gränserna hos oss. Så just nu jobbar jag i ett arbetslag där det sällan förekommer sånt trams. Vi sätter värde på varandra.

På vissa ställen man har tydligt märkt att en del uskor "testar" nya syrror; vad de kan och vill hugga i med vad gäller rent omvårdnadsarbete. Och det har man ju i mångt och mycket med sig om man tidigare jobbat som uska. Problemet är ju att man inte alltid hinner ta patienter på toa eller mata eller vända, inte att man inte vill eller anser sig för "fin" för det.

LillSkruttet;

Vad trist .
Jag tror kanske att det tenderar vara så mer inom kommunen, just för att man arbetar längre ifrån varandra och för att man som syrra är mer i minoritet. Det övergripande tar så mycket mer tid där.

Jag jobbar på medicinavdelning, där fördelningen är jämnare. Vi är lika många syrror som uskor under ett arbetspass (oftast) och arbetar i parvård. Man är mer beroende av varandra och ser vad den andre gör på ett annat sätt.

Vi känner oss inte heller så väldigt uppskattade. Inte lönemässigt, i alla fall. Möjligen så lyssnas vi till i högre grad men det beror väl också till stor del på att vi oftast har alla kontakterna med anhöriga, kommuner, kringpersonal osv. Vad jag vet så är det få av mina kompisar och bekanta som uppriktigt kan förstå varför jag sökt mig ett yrke med taskiga arbetstider, dålig lön och vissa, inte så trevliga arbetsuppgifter. Det är nog få som skulle säga så om jag sade att jag var ingenjör eller datatekniker. Vilket ju bara visar att vissa yrken rankas högre än andra och att de yrken som rankas högt är oftast mer teknikinriktade. Eller mer glamorösa.

Vet inte men tror att mycket av hierarkitänket finns kvar. Förr var det ju läkare-sjuksköterska-undersköterska-vårdbiträde; där vårdbiträdet var den lägst stående. Ett jobb man tog för att man inte fick något annat. Numera har undersköterskan lite fått den rollen utåt. Allmänheten har sällan en aning om vad en uska gör och kan, vilket är förfärligt tråkigt.

Utan undersköterskor skulle mitt jobb bli så förfärligt mycket svårare. Dessutom har de kunskaper som jag inte helt behärskar; vi fyller olika funktioner och gör det så vården blir mer heltäckande. Tycker det är ren skandal att arbetsgivarna inte förstår vilken kunskapsskatt de har mitt framför näsan. Och det är ju den kunskapen som i förlängningen ger bra vård.

Japp, ur ett samhällsperspektiv så anses det vara det. Men så beror det ju lite på hur man personligen ser på arbete oavsett vilket. Jag kan aldrig acceptera att det ska anses vara lågstatus att försörja sig och bidra till skatt.

Nu går jag lite OT men faktum är att många uskor rationaliserat bort sig själva genom att kräva att syrrorna ska utföra alla de sysslor som de själva gör. Vilket i förlängningen inneburit att uskorna sparkats och ersatts med syrror för att öka formell kompetens. Detta har hänt och händer fortfarande på olika enheter; kanske främst på sjukhus. Så i den bemärkelsen så klarar sig läkaren ypperligt utan uskan om hon/han försätter sig i den situationen. På det sjukhus jag arbetar finns det avdelningar där uskorna vägrar ta venprov, lägga om sår eller sätta KAD. Men så har de också blivit starkt decimerade allt eftersom, just på grund av ovanstående skäl.

Vi har vänt lite på det; hos oss är det uskorna som har spetskompetensen vad gäller såromläggning och många andra praktiska sysslor. De kan, på sina fem fingrar, hur olika ingrepp utförs och hur man assisterar. Det är de som i första hand sätter KAD. Oftast är det de som , genom läkaren, avgör hur ett sår ska läggas om. Flertalet av dem har dessutom specifik utbildning i sårvård.

För det är ju där det stora problemet har legat i avgränsandet av yrkesrollen uska/syrra: att det ställs krav på att syrran ska göra allt uskan gör; annars är hon inte någon "bra" syrra. En syrra ska helst hinna med all omvårdnad + sitt eget jobb som då ska utföras lite på ett hörn. Istället tycker jag att man som uska ska hålla fast i sina kunskaper och markera "revir" bättre. Då blir man också ovärderlig på ett helt annat plan. Som sagt, lite OT blev det.

Vikingafrun;

Pågår det inte diskussioner om att ändra det? Vet att omvårdnadssköterska har varit på tapeten men då gick Vårdförbundet in med protester eftersom omvårdnad är sjuksköterskans profession.

Ja, i princip är det åt det hållet utvecklingen gått. Men det är ändå en viss skillnad på den formella kompetensen och ansvaret hos en sjuksköterska och en undersköterska och det var det även då.

Som med allt annat så handlar det ju om vad man vet om det någon utför. Om man anser att uskor gör "skitjobbet" (kan ju tillägga att det jobbet även faller på sjuksköterskorna i hög grad) så kan man tycka att det är lågstatus. Om man däremot ser alla kvaliteter en duktig undersköterska har så är det så långt ifrån lågstatus man kan komma.

Men som jag skrivit tidigare; det är ju också en samhällssyn som avgör vad som är låg - respektive högstatus. I vårt samhälle värderas materiella ting framför välbefinnande och hälsa och då blir det ganska uppenbart vilka som hamnar lägst.

Vikingafrun;

Då kan jag glädja dig med att vi har ett bra teamarbete hos oss, i alla fall. Alla är värdefulla och lyssnas på, oavsett "grad".
 
Undrar ibland om hierarkin inom kirurgin är starkare befäst än inom medicin? Jag har i alla fall upplevt det så; när jag extraknäckte som uska på kirurgen var jag nobody. På medicin en i gänget. Tycker det är enorm skillnad i bemötandet även nu, som ssk, beroende på om det är en kirurg eller medicinare man har att göra med. Självklart finns det undantag i båda lägren men överlag så känns medicinarna mindre överlägsna.

eisa;

Det är ett faktum att hierarkin inom vården har en lång historia och har varit (och är på vissa ställen) stark och något man inte ifrågasätter hur som helst. Vad du än tycker och hur du än ser på saken.

Tack och lov börjar det luckras upp mer och mer. Men det beror nog till stor del vad man har för arbetssätt på olika ställen.

När jag jobbade som uska på sjukhem (slutet på 80-talet), hade vi en doktor som helst ville ha oss utom synhåll när han kom. Och var det så att han stötte på något biträde eller någon uska så förväntade han sig nigningar. Och det är ju inte så länge sedan.

Än idag stöter jag på läkare (främst kirurger) som blir rabiata om man vågar sig på att framföra en åsikt om något. Så nog finns det ett hierarkiskt tänkande. Men i takt med generationsskiften så tror jag det kommer ändra sig radikalt.