• Fenix

    Om det hjälper nån...

    Det är så ledsamt att se hur många som längtar barn och så många som förlorar sina små hopp i magen gång efter gång. Man förebrår sig själv -"det var för att jag drack kaffe, för att jag tränade/inte tränade, stressade eller tänkte och planerade för mycket." Jag sökte hjälp hos en läkare som stillade mina tvångstankar om att mina missfall varit något som jag ställt till. Han sa: när en frisk spermie fäster sig på ett friskt ägg så finns det inte mycket du kan göra för att förlora det. Men det är en komplicerad process innan det fäster och tusen saker kan gå fel. Förstå vilket mirakel barnet du fakktiskt har är. Förlorar du ett foster kan det aldrig ha blivit ett barn, det var fel från början.

    Det här hjälpte mig lite. Jag tänker iallafall inte förebrå mig själv igen.

    Många kramar

  • Svar på tråden Om det hjälper nån...
  • bambi7

    åhhh tack för din historia... jag roffar åt mig av all dena nyttiga information...jag e en sån berson som går och tänker så.. ojoj nu nös jag så kraftigt att det säkert släppte... ojoj nu sprang jag skit fort i trapporna nu hoppade de säkert väck... så tack snälla du för det kloka orden! kram

  • Hopey

    jag blir väldigt lättad av att läsa ditt inlägg, eftersom jag haft många mf. till slut blir man ett sådant vrak, den här sortens information borde fler ta del av. bara känslan av att "det berodde inte på något jag borde gjort annorlunda..."

  • FrökenBokmal

    Särskilt om MF inträffar innan vecka 13 så är det ingenting man kan göra har jag förstått. Då är det nog att något inte stämde. Det är jobbigt ändå men inte mammans fel!

  • Cacca81

    Tack det hjälpte verkligen! =) Nu har jag kopierat det till min pres så att jag lätt kan påminna mig om det när det känns tungt!

  • Eva X

    Tack för dina ord Fenix! Men det funkar inte för mig, hur gärna jag än vill att det ska göra det. Jag har inget barn, bara ett antal förlorade foster, och det är ju DET jag sörjer. Att det aldrig blir något friskt barn. För mig är det frustrerande att jag inte kan göra något åt det, fanns det sätt att göra rätt, skärpa sig eller något skulle jag gärna göra det.

    Vill inte vara neggo eller så, bara berätta att det känns annorlunda.

  • Eva Lotta

    hej..nu é de´ju så att vissa faktiskt får missfall pga andra orsaker än att det är fel på fostret...dålig eller ingen progesteron halt tex! och man kan ha knutor och myomer som förhindrar att ägget fäster ordentligt...
    på ett av våra missfall( v. 9) gjordes en analys och det var ett helt friskt foster...gissa om vi sörjer!
    vill inte vara negativ....men jag sörjer varje litet knytte...som nu är 6 st.
    kram till alla som behöver det...

  • Fenix

    Jag är ledsen för er skull, som förlorar hopp efter hopp. Det finns förstås lika många anledningar som missfall. Just det här behövde jag höra, eftersom jag klandrat mig för så triviala saker som en kopp kaffe för mycket eller att jag ville för mycket...låter knasigt men jag förstår att jag inte är ensam om att tänka så här.

    Kramar

  • Kängu

    Jag håller med. Jag fick behålla min fjärde graviditet och jag kan lova att jag var superstressad (rädd för mf), tänkte, tänkte, tänkte och det gick ändå.

  • Joboli

    Hej Fenix, jag kopierade orden din läkare sagt och lade in dem på min sida, hoppas att det är ok? Det var så skönt att läsa

Svar på tråden Om det hjälper nån...