Om det hjälper nån...

åhhh tack för din historia... jag roffar åt mig av all dena nyttiga information...jag e en sån berson som går och tänker så.. ojoj nu nös jag så kraftigt att det säkert släppte... ojoj nu sprang jag skit fort i trapporna nu hoppade de säkert väck... så tack snälla du för det kloka orden! kram

jag blir väldigt lättad av att läsa ditt inlägg, eftersom jag haft många mf. till slut blir man ett sådant vrak, den här sortens information borde fler ta del av. bara känslan av att "det berodde inte på något jag borde gjort annorlunda..."

Särskilt om MF inträffar innan vecka 13 så är det ingenting man kan göra har jag förstått. Då är det nog att något inte stämde. Det är jobbigt ändå men inte mammans fel!

Tack det hjälpte verkligen! =) Nu har jag kopierat det till min pres så att jag lätt kan påminna mig om det när det känns tungt!

Tack för dina ord Fenix! Men det funkar inte för mig, hur gärna jag än vill att det ska göra det. Jag har inget barn, bara ett antal förlorade foster, och det är ju DET jag sörjer. Att det aldrig blir något friskt barn. För mig är det frustrerande att jag inte kan göra något åt det, fanns det sätt att göra rätt, skärpa sig eller något skulle jag gärna göra det.

Vill inte vara neggo eller så, bara berätta att det känns annorlunda.

hej..nu é de´ju så att vissa faktiskt får missfall pga andra orsaker än att det är fel på fostret...dålig eller ingen progesteron halt tex! och man kan ha knutor och myomer som förhindrar att ägget fäster ordentligt...
på ett av våra missfall( v. 9) gjordes en analys och det var ett helt friskt foster...gissa om vi sörjer!
vill inte vara negativ....men jag sörjer varje litet knytte...som nu är 6 st.
kram till alla som behöver det...

Jag är ledsen för er skull, som förlorar hopp efter hopp. Det finns förstås lika många anledningar som missfall. Just det här behövde jag höra, eftersom jag klandrat mig för så triviala saker som en kopp kaffe för mycket eller att jag ville för mycket...låter knasigt men jag förstår att jag inte är ensam om att tänka så här.

Kramar

Jag håller med. Jag fick behålla min fjärde graviditet och jag kan lova att jag var superstressad (rädd för mf), tänkte, tänkte, tänkte och det gick ändå.

Hej Fenix, jag kopierade orden din läkare sagt och lade in dem på min sida, hoppas att det är ok? Det var så skönt att läsa