jag är också helnojjig. Blev det efter jag fick barn, aldrig varit rädd innan. Dessutom för att förstärka min rädsla hade vi en avskyvärd hemresa från Florida för ett par år sedan, piloten skulle flyga in tid eftersom vi kom iväg 2 h senare än vi skulle så han flög I bvindarna istället för att undvika dem. Värsta jag nånsin varit med om. Fick ha bälten hela vägen hem, 10 h, och de kunde inte köra ut mat och drickavagnarna utan delade ut dem i handen. Jag bröt ihop så illa att flygvärdinnorna hämtade mig och ledde mig bak i planet där ingen såg mig och försökte lugna mig. Och ja, vi överlevde ju men det gjorde inte min panik bättre... Vi reser mycket ochj jag älskar att vara iväg men flygresorna tar över alldeles för mycket av glädjen, tror jag behöver hjälp eller tabletter. det är som du skriver att man har verkligen noll chans att överleva så då kommer paniken - och skuldkänslorna att jag utsatt mitt barn för fara.