Kristna som inte är "bokstavstroende", hur går det egentligen ihop??

Jag har en teori som inte många kristna brukar tycka om. Men den går i alla fall ut på att de som tänker till lite extra inser hur sjuk bibeln egentligen är. Det är absurt att tro på allt som står där. Men man har ändå sin tro, och vill inte tappa ansiktet och inse att allt man tror på är byggt på sagor. Så då väljer man istället att det som står i bibeln är "vägledande" och "tolkningsbart" och ska ses som "vägvisningar" och inte som en sanning. På så sätt kan man försvara att man tror på något helt absurt.

Bonanza: Hmm, det lät ju supervettigt!!

Bonanza: Ja, jag tänker väl i liknande banor. Såg du temalördag på 2:an i lördags? Det blev så övertydligt hur bissart det egentligen är med religon (tycker jag) och inte bara knäppt utan rentav farligt. Vidare tar ju de flesta kristna jag känner till avstånd från det mest extrema men hur kan man göra det? Fattar inte...

Ingen människa ska straffas med döden för sina synder, eftersom alla människor är jämställda i det avseendet. De hårda lagarna från GT är inte längre gällande, eftersom människan inte längra behöver döma själv för synder/fel - den domen tog Jesus på sig.
Bibelns sju dagar är förmodligen inte bokstavligen sju dagar så som vi tänker, utan en beskrivning - när det skrevs ner var det förmodligen svårt (och är ju fortfarande) för folk att få grepp om begreppet "flera miljoner år". Ang de första människorna - någon måste ju ha varit först, varför inte Adam och Eva?

Visst är mycket i bibeln "vägbeskrivningar", men det är också en historiebeskrivning. Det är också anpassat i språk och bilder efter den tid då böckerna skrevs, men läser man och försöker lära sig och ha en öppen syn så ör det faktiskt inte riktigt så illa som många säger, ofta icke-troende som har skapat sin uppfattning genom att läsa brottstycken och lyssna på andra icke-troende.

Oj, här skulle jag kunna svara lååångt, men jag ska försöka hålla ner det. Både för att jag är på jobbet och för att någon ska orka läsa det...

Att inte vara bokstavtroende men ändå kristen, grundar sig i att man inser (eller tror, om man nu vill se det så) att det är människor som skrivit ner texterna, inte Gud själv. Eftersom det är människor som har skrivit texterna för att berätta om Gud (osv) måste vi inse att de har gjort en egen tolkning - särskilt utifrån den tid de levde i...
Därför måste man (enligt oss som inte är bokstavstroende) TOLKA texterna, och tänka på vad som var vardag och hur samhälle osv såg ut då.

Jag såg inte 2an i lördags, men jag har hört talas om det. Dels så är ju reportage sällan helt objektiva, beroende på vilken ställning reportern/de ansvariga har, dels så är fanatism farligt i alla former, religiös eller inte.

Okej, men då kan man väl lika gärna välja bort jesusbiten som också är nedtecknad av människor? Eller?

Jag har gått från att vara kristen till att vara ateist - men det var i och för sig när jag började tänka en massa som jag insåg att jag faktiskt i slutändan int egentligen tror, utan mer ville ha något att tro på. (Det är en annan historia.)

Men lite tankar kan jag väl komma med.

För det första så anser väl kristna att Nya Testamentet gäller "över" Gamla Testamentet. D.v.s. som kristen behöver man inte köpa allt som står i GT. GT var ju gammalt redan på Jesu tid.

Sedan så är det ju "bara" vissa evangelier som kommit med i Bibeln. Närmare bestämt 4. Det finns ju många andra evangelier som inte är kanoniserade. Detta öppnar självklart upp för möjligheten att Jesus i själva verket menade något annat än just det som står i Bibeln. Kanske menade han så som det står i något av de andra evangelierna. Eller så har alla som skrivit egentligen tolkat lite fel, och sanningen ligger nånstans mittemellan. (Det finns väl motsägelser även mellan de evangelier som är med i Bibeln.) Detta ger alltså mycket tolkningsutrymme.

För många går det nog inte till så att man läser bibeln och sedan funderar på om man tror på det som stod i den. Jag kan ärligt säga att det är ganska korta avsnitt i bibeln som jag verkligen läst. Och detsamma gäller nog för många som kallar sig kristna.

De allra flesta har nog snarast blivit "uppfostrade"/uppvuxna med kristendomen. De ser ganska mycket inom kristendomen som självklara saker, liksom de ser en massa andra saker som självklara (t.ex. evolutionen). Och då gör de sin egen "syntes" av dessa saker.

Och för andra går det nog åt helt andra hållet: Man har en grundföreställning om världen, och sedan "bekänner" man sig till den religion som stämmer bäst överens med detta.

Fast egentligen borde min sambo svara - han ÄR troende.

Ja, om allt är nedtecknat av människor, hur kan man då välja att tro på att t.ex. Jesus var guds son? Om man ska ta hänsyn till samhället då, så var de ju inte så kunniga och mycket vidskepliga. Idag vet vi ju hur saker och ting fungerar, och ingen skulle skriva något sånt om en människa som ska föreställa en guds son. Varför väljer man att ta det som sanning, när det här om att döda vissa människor etc. ska sållas bort pga tidsandan då?

Fanatism är självklart alltid farligt, men vanligast i religiösa sammanhang.