Är ni alla så förståeende

man ska göra det mankänner för. Men jag känner nu när jag skaffar barn med min sambo så vill jag även ta del av hans sons liv. Eller, jag har valt fast ändå inte valt just det här med att bara få ha hans son på dagis max 15tim/ vecka, våran kommun är så, när jag är mammaledig. Men ingen har kunnat gjort någonting åt det, det är inte min sambos fel eller min sambos sons fel. Så vi har löst det till det näst bästa!

Jag vill INTE att han ska bara vara hos oss varannan helg så att vi kommer ha honom när min sambo jobbar kväll. Så mellan 16-19. så är jag med hans son och våran gemensamma själv... men det är vad VI har valt! vi har inte lyssnat på någon annan, vi har lyssnat på oss själva. Hur vi vill lösa det. Och saken hör till den att jag som inte är mamma till detta barn ska vilja själv! och det har inte varit så från början, min sambo har aldrig stallt några krav så detta har vuxit fram av sig självt. Och det har jag att tacka för att han inte har/haft några krav vad jag ska ställa upp på hans son.

Det är inte onormalt att du känner så! Låt det växa fram, man behöver inte älska sitt bonusbarn, tvinga dig inte till det. Om man bara låter det komma, så kommer allting av sig själv, hur mycket man känner att man själv kan och vill ta del av!