Är ni alla så förståeende
Det är absolut inte en dans på rosor, ibland känner man sig fruktansvärt utanför men ändå ställer man upp som det var ens eget barn men ibland känns det som man ställer upp för mycket...
Det är en jättesvår balansgång och det är inte en gång man önskat att man inte hade några styvbarn (i de mörkaste stunderna förstås...)