Tempo - Du har fått många kloka och flerdimensionerade svar redan, så här kommer min åsikt (tag den med en nypa salt, men i grund och botten resonerar jag så
):
Jag tycker att du ska välja snitt. Eller... jag vet att man inte "får" vara så rakt på sak, så jag menar att jag hade valt snitt
I din siutation. Och i min. Jag hade ju en otroligt snabb förlossing på en timme, bara konstant smärta utan värkar, Elis som inte andades alls och så vidare. Ändå tycker jag att min förlossingsupplevelse är sjukt positiv (kan tycka det eftersom det gick bra med E) och jag skulle gärna göra om det!! Om det inte vore för min "fåfänga". Att föda vaginalt var coolt, det var urkrafter och en enormt härlig upplevelse, men det KAN ju också bli tvärtom. Att det gick så bra första gången gör att jag liksom inte vill riskera motsatsen, och därför väljer jag nog snitt en eventuell nästa gång. Och nu pratar jag mycket "kosmetiska skäl".
Du har dock bevisat att det kan gå "fel" men att det inte behöver vara en katastrof. Är så sjukt imponerad av din inställning från början till slut i din läkprocess. Hur du garvat åt detta och rak i ryggen mött såväl nya sitationer som läkare som hälsat på lilla "kompisen" längre ner
Jag beundrar dig och din inställning! Ännu mer nu när jag läser att du är beredd att ge det en ny chans, trots eventuella risker!
Men som sagt; en jobbig tid efter ett snitt med inga lyft etc, ett eventuellt snittärr som läker fel och blir fult och så vidare, det är jag beredd att ta. Hellre det än att typ inte känna något vid sex för resten av livet (inte för att jag har så värst mycket jäkla sex nu ändå, men ni fattar) eller bli inkontinent mm mm, även om det ju också går att fixa. Det är min "ytliga" inställning i frågan, även om jag såklart inser att många av argumenten är fabricerade för att än en gång slippa gå igenom ångestminuterna när läkare springer iväg med det nyfödda barnet för att rädda hans liv. Nåväl, det var bara mina ord. Tag dem för vad de är. Du kommer att göra rätt vad du än beslutar dig för, det märks ju att du tänker på saken och inte "förhastar dig". KRAM
Har för övrigt smittats av ert bäbisprat samt mitt möte med en spädis förra veckan. Har en grym bebislängtan, och tror att jag alltid kommer att ha det i samband med vårsol och värme, för det var så härligt att vara gravid och åka hem från bb då
Är liiite orolig att denna bäbislängtan ska påverka hur jag och Thomas hanterar den här situationen här hemma, men försöker behålla förnuftet och fatta små och stora beslut på rätt grunder och med rätt känslor i beaktande. Fast det är svårt.
Sorry för megainlägg. Kram!!