Styvmamma:Världens mest Ouppskattade jobb!

Jag vill också bara säga att jag tycker Ts har förklarat fantastiskt bra hur det känns...
Man försöker, försöker försöker. Man håller på att gå i bitar av allt försökande och få får man skit tillbaka.
Och inte fan är det någon som tackar en. Nej det är självklart, för man är ju kvinna... då har man familjeansvar.

Mitt ena bonusbarn har dessutom Aspberger. det kan ju också ta knäcken på en. Just nu en väldigt pessimistisk period. Inget är gott, inget går, alla är dumma osv.
Charmigt? ibland så vill jag bara skrika.

Som grädde på moset är pappan sjuk och kommer inte ur sängen. Sedan 2 veckor tillbaka. Jag är helt själv med två bonusar. Som jag får serva 24/7.

Förlåt allt gnäll. Men idag så känns det så.