Dikt till dop
Hej!
Min son ska döpas på söndag och min syster och hennes kille ska vara faddrar.
Min syrra vill gärna läsa en dikt är det någon som har ett förslag?
Hej!
Min son ska döpas på söndag och min syster och hennes kille ska vara faddrar.
Min syrra vill gärna läsa en dikt är det någon som har ett förslag?
Här finns en hel del att välja på: www.dopguiden.se/dopgudstjansten/texter_boner.html
Vi läste den här;
Du älskade barn - av Jessica Marie Nilsson
Så kom du då till oss du älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft,
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
är vi din tryggande borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara.
Vi valde "Lyckans minut" för min mamma faxade den till BB då vi valde den...
ett nyfött barn
det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten människa
som ingen förut mött
ett spädbarn är så vakert
och dess doft helt underbar
och det är nåt visst med blicken
som är sällsamt vis och klar
från den stund man tar emot det
blir inget mer det samma
för ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma
ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt väller fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
den här tycker jag är helt underbart fin skall själv ha den på vår sons dop nu till sommaren
kolla annars på kortbutiken.se
Tack så mycket de är jätte fina!!
Det är jag som skrivit dikten "Ett nyfött barn" som Mamma till två små lagt in. Den får gärna citeras men jag vill att mitt namn (Siv Andersson) finns med som författare också. Jo, sen ett litet fel som ofta blir när den citeras: i första versen ska det stå "mänska" (alltså inte "människa").
Den här tycker jag är fin. Den är tagen ur "Profeten" av Khalil Gibran.
En kvinna som bar ett barn vid sitt bröst sade:
"Tala till oss om barnen."
Och han sade:
Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.