Ni som är styvföräldrar - överreagerar jag??
Det är såhär att mina föräldrar är skilda och båda har gift om sig när jag var liten. Mammas man dog nu i november men min styvmamma som funnits med i bilden i 18 år finns ju fortfarande kvar. Jag och min syster hade bestämt att som en hedersbetygelse skulle hon kallas för "mormor.(namnet)..." och då vår styvpappa för "morfar (namnet)"...
Nu eftersom min styvpappa gått bort har helt plötsligt min styvmamma fått för sig att hon inte vill kallas för detta utan endast sitt namn för att det inte känns bra för henne. Hon säger nu att hon känt sig olustig med detta enda sedan vi berättade det vilket var innan min styvpappa dog. Jag har tagit mycket illa vid mig då jag anser att jag dels har gett henne det finaste jag kan och hon har på detta sätt slängt tillbaka det i ansiktet på mig, och dels att hon faktiskt inte kan välja vilken relation hon ska ha till sina bonusbarnbarn. Jag likställer det med att min pappa skulle få för sig att "jag vill inte kallas för morfar utan bara mitt namn för det känns olustigt". Vaddå liksom....man är väl vad man är?
Det hör till saken att min styvmamma funnits med och fungerat som en extramamma alla år. Hon har alltid sagt att vi känns som hennes egna barn då hon inte kan få några egna. Men nu helt plötsligt så vill hon s.a.s "inte vara med". Jag tycker inte att man kan välja att gå in och ur en familj när det passar en. Antingen är man med eller så är man inte. Det är ungefär som om jag skulle vakna en morgon och säga " nej idag känner jag inte längre för att vara mamma, jag tror jag hoppar över det" Vad tycker ni?? Överreagerar jag?
