Kräva barnvakt av mor och farföräldrar?

Nej, önska men inte kräva....dom har ingen skyldighet att vara barnvakt utan kan ju träffa sina barnbarn ändå.

det var juh inte direkts mor/farföräldrarnas val att skaffa barnbarn .. så varför ska de tvingas vara barnvakt?

kräva kan man väl knappast göra. Det är ens eget val att skaffa barn och där med ens eget ansvar. Att säga som din bror gör innebär ju att alla som inte är barnvakt inte har rätt att träffa barnet. Väldigt snålt kontaktnät då måste jag säga...

Skulle aldrig falla mig in att kräva något överhuvudtaget av mina föräldrar. Däremot frågar jag när jag behöver. Svarar dom ja blir jag såklart glad, svarar dom nej är det okej. I så fall frågar jag helt enkelt vidare.

Däremot är det lite småtråkigt att den generation som i nuläget är mor- och farföräldrar ofta "väljer bort" den nära kontakten med sina barnbarn. Inte för oss föräldrar och vår bekvämlighets skull, utan för att barnen i så stor utsträckning blir utan den kontakten.

vill dom vara barn vakt så är ju det jätte bra,vill dom inte så är det bara att acceptera,det är ju inte dom som valt att skaffa barn.Jag blir super irriterad på dom som kräver att föräldrarna ska vara barn vakt,men aldrig vill träffas annars.

Jag anser inte att man kan kräva av en annan människa att hon/han ska vara barnvakt. Har jag skaffat ett barn så är det mitt ansvar att se till det barnet och inte min mammas. Den som lider mest i längden över din brors handlande är ju inte farmor.. det är ju barnen! Jag blir lite upprörd över din brors handlande och brist på respekt för sin mamma.

Nej, det kan man ju inte kräva. Men de kan ju då inte kräva att få träffa barnet när de vill heller.

Jag skulle bli sur/besviken på mina föräldrar om de inte villr vara barnvakt för min dotter. Inte så att de måste kunna varje gång jag vill/behöver - de har ju ett eget liv.

Jag tycker att det ibland av dagens generations morföräldrar eller farföräldrar inte alltid förstår att deras barnbarn faktiskt inte får någon nära relation till dem om de inte tar del i deras liv. Även om naturligtvis inte barnvakt är ett måste för att få en nära relation... Men jag kan ju säga av egen erfarenhet att min mormor som jag och min syster "alltid" träffade som små var mycket närmare mig än vad min farmor någonsin var (som vi kanske träffade typ på födelsedagar). Men här är det ju föräldrarnas (dvs till våra barn=vi) som har ett ansvar att isf träffa den äldre generationen (utan att vara barnvakt).

Mitt svar kanske blev väldigt luddigt så nu slutar jag.

Kräva kan man aldrig göra men jag tycker att som mormor, farmor etc ska man vilja träffa sitt barnbarn..
Min mormor passar vår tjej och hon älskar det. Hon är 75 år...Min mamma ställer givetvis också upp på helger för hon jobbar på vardagar men det är kanske 2 timmar nån helg i månaden.

Men kräver man att man vill ha passning var varannan dag kan jag förstå att dom blir trötta på det.

Men jag förstår inte hur man kan säga att man inte har tid och lust ..om det är nån gång då och då ett par timmar i stöten...Dom ger en så mycket glädje ju...

Tur att man inte har såna mor och far föräldrar...

Vad skönt att se att det är fler som håller med!

Det är så tråkigt att mamma inte vill träffa sina barnbarn mer på "tu man hand". Men jag kan ju inte tvinga henne på mina barn.
Men jag tycker inte heller att det är något att bli osams om som min bror har blivit.
Min mamma har varit barnvakt 1gång åt min son, det var för en månad sen när vi var på väg till förlossningen och hade ingen annan barnvakt. Då blev hon ju lite tvingad, men sa själv att det gick jättebra och tyckte att det var jättekul.
Kanske är hon rädd för att inte klara av det?!
Inte vet jag.

skulle aldrig tvinga, man kan ju däremot önska att de vill vara barnvakt. Vi är så lyckligt lottade att vi har både mor- och farföräldrar som mer än gärna är barnvakt, mina föräldrar bor 8 mil ifrån oss så det blir inte så ofta att de är barnvakt, det är om vi är hemma och sak hitta på nåt, men farmor och farfar är ofta barnvakt, de tycker att det är så roligt att få vara med barnen (framförallt sonen, lillan är så liten än att hon lämnar man ju inte)