Planerat kejsarsnitt??

Jonzonskan

Jag skulle vilja gå och prata med ngn då det känns som om det här håller på och äter upp mig inifrån.
Men jag vet inte vart jag ska vända mig?!
Jag hade hoppats att de skulle erbjuda någonting på efterkontrollen, men det gjorde de inte.
och jag själv intalade mig att det skulle släppa efter någon månad, vilket det inte gjort.

ni som fått både snitt och fött "vanligt"... vad tycker ni om snittet??

puff

känner igen mig så i det du skriver! jag hade visserligen inte fött barn tidigare, men jag gjorde så att innan jag blev gravid så ringde jag upp överläkaren på det sjukhus jag skulle föda och förklarade hur enormt rädd jag var.

jag sa att jag var tvungen att välja bort barn/ta abort om jag inte skulle få skriftligt på att jag skulle få snitt.

så jag fick en jorunalanteckning hem där det stod att jag vart lovad snitt.

inte mer med det, det var väldigt förstående fast de naturligtvis påpekade att det var bäst att föda vaginalt.

snitt var ett heltvete, men det är en annan historia.

kom bara ihåg att ingen tvingar dig att föda naturligt!

lycka till! kram ebba

Fick du komplikationer med snittet?
eller tyckte du att det var ett helvete med ett "normalt" snitt?
Jag är ju lite rädd för snitt med, men det känns som Himlen med tanke på hur allt varit under och EFTER förlossningen nu i snart 6 månader.

inga komplikationer, det har läkt hur bra som helst, men det gjorde ÖVERJÄVLIGT ont de första dagarna. man är helt beroende av hjälp av mannen för att kunna sköta sitt barn. det tar flera veckor att bli hyfsad, i alla fall för mig. idag 9 veckor senare ´känns det fortfarande av.

fråga gärna om du vill veta mer! detta är ju hur jag har upplevt det, andra har tyckt att snitt inte varit så hemskt.

Du ska vända dig till din BM på MVC eller mödrabarnhälsovården eller förlossningen. Någon av dem kan lotsa dig vidare.

Jag har fött på båda sätten och har gått från förlossningsrädd till snitträdd. Inga komplikationer, tycker bara snitt kändes så mycket värre. Inte ondare bara psykiskt värre. Usch!

Jag fick planerat snitt beviljat under min första grav. Pratade då med förlossningsläkare på spec-MVC. Det var inga större problem.
Andra gången blev jag beviljad att avbryta vaginal förlossning med snitt, så den möjligheten finns också.

De vill gärna att man pratar med aurora-bm (eller liknande) innan ett planerat snitt. Det är för allas skull och INTE för att tvinga dig att föda vaginalt. Aurora-bm kan hjälpa dig att skriva in dina önskemål i journalen, som sjukvårdspersonalen måste läsa.
Det kan ju vara önskemål kring ett snitt också.

Lycka till!!

Var det smärtan efteråt med snitt som var jobbigast??
du skriver psykiskt.. var det före snittet eller efter som du tyckte var jobbigt??
eller både och kanske..

Jag tror inte att det är lätt, eller så med snitt heller.. kan tänka mig att det kan vara ett riktigt helvete det med. Men det är den där otroliga smärtan och paniken som jag hade under hela förlossningen. och övertygelsen om att jag skulle dö, som jag känner att jag absolut inte kommer vilja gå igenom igen.

Jag har bara gjort snitt, och det var verkligen helt ok. Har man ont kan man ju ösa på med smärtstillande eftersom bebbe är ute och inte kan skadas. Det gjorde ärligt talat mycket mer ont att amma, blev rejält sårig om boobsen.

Det bästa val jag gjort! Men jag fick å andra sidan inga komplikationer...

okej.. Nej det är ju en risk det med, som med allt annat!!

Vet ni hur pass svårt det är att bli beviljad snitt i Uppsala???

Men jag är verkligen livrädd för att bli beviljad, och att de sen ska ta tillbaka det.
För jag kommer inte klara en förlossning till. Jag skulle få Panik då...

Snitt kan nog vara rätt för dig. Jag hade efter första snittet en rätt enkel vaginal förlossning och jag knöt an till det barnet så mycket bättre och naturligare än till snittbarnen. Det var jättejobbigt att känna att man inte hade samma känslor för alla sina barn.
Jag har fortfarande en mer naturlig kontakt med den vaginalt födda, trots att hon numer i princip avsäger sig mig som mamma (3-årstrotsig...) och snittbarnen är supermammiga. Jag älskar dem alla men det känns inte på samma sätt, svårt att förklara.

Men jag kan tänka mig att man kan få samma effekt med en hemsk vaginal förlossning också och då är ju faktiskt snitt att föredra!

Massor av lycka till!!