Berätta för mig...

nyttig tråd! det jag är mest rädd för är att jag inte ska orka, att det blir för utdraget och man blir för utmattad för att aktivt deltaga själv..

Man orkar mer än man tror

solrosblad - ja, ni säger ju det! man får ha lite tilltro på sig själv, jag ser iallafall fram emot bf väldigt mycket. det kanske blir once in a life time experience.. vem vet!

Nu har jag iofs haft lätta förlossningar medicinskt sett, så jag har varit pigg och alert även efteråt. Sen är det väl inget jag tycker är speciellt kul det där med att föda barn... Men det är ju så att hur jävligt man tycker det är så tar man en värk i taget och för varje värk närmar man sig slutet på förlossningen och början på ngt nytt och positivt kommer snart...bebisen Man kan ändå inte bestämma över kroppen så det bästa är att ha ett team arbete med kropp och psyke.

Jag ser fram emot bebisen, och är nyfiken på hur jag ska uppleva förlossningen den här gången, samtidigt som jag skulle vilja hoppa över arbetet med att få ut ungen...

Att föda barn gör vansinningt ont, jag kan lova att när du är uppe i de mest kraftigaste värkarna så undrar du o du ska överleva. Kan man överleva sådan smärta? är det möjligt?
Samtidigt känner du att värkarna har ett syfte, du känner din kropp arbeta hårdare än den någonsin gjort. Det spänner och tar i.

Jag födde min son, som är mitt första barn med hjälp av akupunktur och vatten. detta hjälpte mig framförallt att slappna av, ta emot värken och följa med den, blir man rädd är det lätt att man börjar jobba emot kroppen.. vilket gör att det tar längre tid och kan orsaka mera smärta.

Har du berättat för din barnmorska om din rädsla. Har du fått förklarat tydligt vilka smärtlindringmetoder som finns där ju du ska föda.

Mitt råd är att våga ta plats, kräv information, läs alla böcker du kan komma över så du vet hur de olika stadierna ser ut.

Det bästa med förlossningssmärta är att du får pauser, de kankse inte är så långa men du hinner med att slappna av...... och det bästa av allt... just som det är som jävligast, när många skriker av smärta så säger det bara slurp och så får man sin kladdiga egna lille bebis på magen.. den känslan är värd all smärta i världen.....

Jag hade sagt till BM mitt upp i en värk när jg fick en kraftig hulkning..... ja nu gick han förbi spinae.. de var ju skönt...

haha

Jag hade en superbra förlossning. Du kan läsa om den i min blogg!

Hej! Min förlossning var helt underbar! Jag tyckte inte alls att det gjorde så fasligt ont. Det som kändes mest var själva skedet när det lille skulle krystas ut! Annars gick det som på räls! Min barnmorska sa att det kanske har med mina tidigare kraftiga mensvärkar att göra.. men så hade jag ju min underbara man vid min sida!!!

Det är ju helt fantastiskt! Direkt när vi kom upp till bb eferåt sa jag till min älskling att jag vill ha flera barn! Tycker då att smärtan efteråt var värre... hade så ont i baken såg ju ut som om jag hade skitit ut en stock när jag gick!!

Lycka till! Din kropp vet exakt vad den ska göra och det är en upplevelse du aldrig kommer att glömma! Jag och min Micke längtar redan efter nästa!!!!

Min förlossning var en lång och smärtsam historia, just där och då svor jag på att aldrig mer föda barn...men så sitter jag nu här gravid med nr 2..hehe. Summan av det hela: Det GÖR förbaskat ont att föda barn, dock väldigt individuellt, men när du gått igenom det hela känner du förmodligen en enorm stolthet över att du klarade av det och en glädje av att du faktiskt fått vara med om något som en förlossning! För det är verkligen häftigt att föda barn, trots smärtan.

Min förlossningsberättelse finns skriven i min blogg, om du är intresserad av att läsa den.
Kan väl säga att den kan uppfattas lite brutal just vid utdrivningsskedet, men jag ville bara skildra den precis som den var. Trots att min förlossning var lång och fick avslutas med sugklocka så ser jag tillbaka på den med positiva minnen.

Halloj!

Jag har två förlossningsberättelser i min blogg om du vill läsa. Lycka till!