Hur gör ni med syskon o förskola när ny bebis kommer?

Vi har nog våra pojkar hemma någon vecka. Men sen tror jag att det kryper av spring och bus i benen på dem....så det blir till att leka av sig på dagis. De ÄLSKAR dagis. Vill helst inte missa en minut. Visst vi gör också endel kul saker hemma, men det blir inte på samma sätt som när man har en massa kompisar.

Jag som mamma hinner med lite hemma och får gulla med bebisen i lugn och ro. Har mkt bättre tålamod när de sen stormar in och vänder upp och ner på huset. För det är så det är att ha mina 2 killar i varje fall. De får utlopp för sina behov. Men är ju ändå hemma med mamma och pappa 4 hela dagar i veckan. Då vi bara tar det som det kommer.

TACK TACK TACK TACK!!! Äntligen någon som tar upp den här diskussionen! Jag är helt i din situation eftersom jag helst vill ha min 3-åriga pojk hemma när jag ändå är hemma med lillebror. Men OJOJOJOJOJOJ, va skit jag fick då!!
Då var jag en hemsk mamma som ville stänga inne min son och hindra honom i utvecklingnen och jag vet inte allt vad det var!
Jag var en usel mamma som inte främjar mitt barn att träffa andra barn osv osv. Som om jag skulle stänga in mig i hemmet och aldrig nånsin träffa andra människor igen? Jag tänker mig gå till ÖF, träffa andra mammor med barn mm. Men neeeeeej, dagis är det enda rätta i dagens samhälle. Det är där vi lämnar över våra barn så att dagispersonalen tar över uppfostringen, då kan vi nämligen skylla på dem när nåt går snett!

Herregud! JAG har fött ett barn till världen, JAG tar hand om uppfostringen! Sen när blev dagis föräldrar? Sen när tog de över MITT jobb? Om jag vill ha mitt barn hemma, så är väl det MITT val? Jag är dessutom inte nöjd med dagiset han är på, så ännu en anledning till att inte ha honom där.

Har det inte ändrats väldigt? För när vi var små var mamma hemma med oss och det led då varken jag eller mina syskon över.

Dagens samhälle är sjukt... Ville bara få skriva av mig lite...

Jag har 3 barn och när nr2 kom så gick inte storasyster på dagis alls, hon hann inte börja och därför så var de hemma tills nr2 blev 1½ år.
När nr3 kom så fick stor tjejerna vara hemma så länge som min sambo var hemma med oss. Det var väl kanske 3 veckor det gällde.
Men det märktes att den största tjejen längtade till sina dagis-kompisar, hon ville ju få vara med dom pch leka precis som hon vara van vid...
Det gäller nog att vara lyhörd för vad barnen vill och känner, man måste tolka signalerna som kan komma.
Jag tycker att du gör och tänker helt rätt!!!

Lycka till med den kommande nya utökade familjen!!

Vi har också våran store kille hemma,väldigt ofta.
Från början var han hemma i ca 1,5 månad.
Nu får han gå på dagis ibland,men der är mest han som får bestämma. Han blir lite ledsen när han går på dagis just för att han får vara där så kort tid på dagarna,han vill ju inte gå hem när dom andra barnen ska äta och sedan gå ut och leka.
Sedan så kan man faktiskt träffa barn och andra människor utanför dagis

Vill bara säga att jag inte har något emot om man väljer bort dagis för att man vill ha sina stora barn hemma. Var och en känner ju efter vad som passar dem.

Men i vårt fall, blev det mycket TV för stora barnet, när jag skulle hinna duscha, amma, klä på dem, tvätta, laga mat, mata, ta undan efter maten osv. Innan vi hunnit ut och leka, så hade säkert stora barnet tittat på TV i mååååånga timmar. Jo, jag försökte få honom att göra något annat. Vara med i matlagning, hänga med till källaren och tvätta osv.
Så jag kände det som ett bättre alternativ för honom att få vara på dagis. Det gäller ju 3 halvdagar i veckan. De andra 4 hela dagarna är vi hemma och tar det som det kommer. Skillnaden är att då har man hunnit tvätta, städa lite, förbereda maten mm. Så tiden går mer åt att VARA med barnen än att SKÖTA hushåll.
Nu när 3:an kommer så är dagis ett måste för oss, som familj. Alla ska ju må bra.

Håller med.

Jobbar ju annars på dagis och de flesta lämnar ju det äldre syskonet. Och går sen hem igen med den lille. Vissa barn är jätteledsna, för det vet att mamma är hemma. Och med den nya bebisen till och på köpet. Andra klarar det utmärkt och tycker det är kul och komma o leka. Beror ju på hur gamla de är.
 Är de 4 år o uppåt så är det ju bra med den sociala biten de får på dagis med andra barn. Men under där vet jag inte.

JAG PERSONLIGEN kommer inte att lämna min son på dagis om han får syskon. (om han ine är 5 år t.ex.).

HAr tänkt på om man skulle säga upp platsen helt vad..

Ser det som ett tillfälle att slippa ha sonen på dagis. Och själv hinna träffa honm så mkt som möjligt då ju.

Jag har funderat mycket på hur JAG känner i den här frågan. Jag är generellt mycket positiv till förskolan och vill gärna att vår son ska gå där. Efter en ganska jobbig inskolning trivs han också super och vi tycker oss märka flera positiva effekter. Förskolan han går på är liten och med väldigt engagerade pedagoger.

I maj får vi då ett barn till och i Sthlms innerstad har vi, om jag är rätt informerad, möjlighet att ha honom på fsk 30 h i veckan. Alla verkar förutsätta att jag ska ha det, men själv vet jag inte.

Jag vill ju gärna vara med honom! Samtidigt blev jag jättedeppig när han föddes och hade nog inte klarat att ta hand om två barn. Men då hade jag ju inte två barn och alla mina erfarenheter, så jag vill inte dra slutsatser utifrån bara det. Ett annat skäl är att min deppighet då gjorde att jag knöt an till honom väldigt långsamt. Jag kan känna att då kanske jag behöver mycket tid med det nya barnet, för att kunna ge den relationen tid?

Jag känner alltså att jag inte vet vad jag vill och ska göra. Min man stöttar mig oavsett och är beredd att förkorta sin arbetstid eller vad som behövs för att det ska funka.

I nuläget är min tanke att vår son är hemma med oss och bejan de första tio dagarna när vi alla är hemma. Därefter får han gå tillbaka till fsk om det känns som att han vill det, och så får vi helt enkelt ta det därifrån, och jag känna efter vad JAG vill och klarar, samtidigt som vi försöker vara obs på hur vår son verka må och vad HAN vill och klarar.

Tyvärr känner vi inte så några stora barn som är hemma hela dagarna (finns inte ens på öppna förskolan, att döma av mina erfarenheter från när sonen var liten) så att ha honom helt hemma blir inte aktuellt, om han inte flippar totalt förstås.

Svåra frågor!

Jag & min sons pappa har separerat. Och numera lever jag med en annan. Vi fick vårat första gemensamma barn i augusti. Och då var min son hos sin pappa och blev sjuk.
Så han var där i 2 veckor.
När han kom hem så fick han börja på dagis. Men han går på dagis 3 dagar/vecka bara så resten av tiden är han hemma.

Tack för många synpunkter!

Min man kommer att vara ledig en månad när bebisen kommer och vi har väl tänkt att storasyster ska vara med oss den månaden i alla fall. För mig är det inget alternativ att säga upp förskoleplatsen, eftersom min dotter verkligen stormtrivs på dagis, däremot känns det skönt att hon nu kommer att gå kortare dagar (bor också i stockholm, så det blir max 30h iveckan)

Mest undrar jag över folk som menar att det kommer att bli "så himla jobbigt" för oss att ha båda barnen hemma och att man DÄRFÖR ska lämna bort det ena barnet, hur tänker man då....?

Adelisa skrev: "Jobbar ju annars på dagis och de flesta lämnar ju det äldre syskonet. Och går sen hem igen med den lille. Vissa barn är jätteledsna, för det vet att mamma är hemma. Och med den nya bebisen till och på köpet."

Och det är precis det här jag menar! Om man bara är 2,5 (och säkert om man är äldre också), hur känns det då att bli "bortskuffad" från hemmet där en ny liten familj bildas? Inte kul, tror jag... Däremot, om hon längtar tillbaks till förskolan och själv ber om att få vara där, ja då tänker jag att hon borde få gå dit ibland i alla fall.

Varannan vecka så bor min sambos son hos oss, och vi kommer att ha hans son 3tim per dag. För jag är mammaledig med vårat gemensamma. Min sambo jobbar kväll så han är här under dagarna, men kvällen så är jag själv med båda. Tack o lov så är hans son väldigt väldigt enkel att lägga =) så det tror jag inte blir några problem! förut den omställningen som kommer bli i början, att bara jag finns där på kvällarna men inte pappa. Men han ställer om sig ganska bra efter saker och ting!

Men jag tror att det är olika hos barn, jag tror att det är bra för vissa barn att vistas i förskolan. Vissa barn behöver kanske inte det allst. Det är bäst att vara hemma hos mamma och nya bebis! och ingen känner sitt eget barn bättre än en själv!