Andra graviditeten och rädd för att föda

Samma här! Jag blev också igångsatt pga vattenavgång. Det sipprade vatten i typ tio dagar, men jag visste inte att det var vatten. Jag fick prostaglandin tre gånger under två dagar, med värkar som följd. Jag var öppen en cm efter två dygn och tre behandlingar. På eftermiddagen på dygn två satte de oxytocindropp och då gick det undan, för de övervakade inte droppet ordentligt. Jag låg med enbart toppar på värkarna i flera timmar och minns ingenting av förlossningen. De hade gett mig en peditinspruta, utan att jag varit medveten om det eller gett mitt samtycke. Jag kunde inte prata på fyra timmar. De hade t o m satt EDA:n utan att jag är medveten om det, jag minns bara att det blir kallt på ryggen och att någon håller i mig.

HUr som helst, det var en skräckförlossning och två dagar efter upptäcks det att min son har en stroke i hjärnan som höll på att kosta honom livet. Jag har sju veckor kvar till BF och är livrädd och otroligt skeptisk til BM på detta sjukhus!

Oj, jag skickade iväg inlägget för fort!

Jag har gått hos psykolog hela graviditeten och nu ska jag snart få åka till förlossningen och prata med dem och även se mina CTG-kurvor för att se om de brast någonstans. De ha aldrig erkänt att de kanske är orsaken till att min son fick stroke, så jag vill gärna reda ut det nu innan. Jag är livrädd för att bli igångsatt, men den största rädslan är faktiskt den mänskliga faktorn! Jag litar inte på BM-sköterskorna där och jag känner mig oerhört kränkt och inte lyssnad på. De behandlade mig som skit! När jag skrek att de var tvungna att snitta mig, så tittar hon på min kompis och säger leende:
"Man hör så mycket roligt under en förlossning!"

Jag vet att jag tänkte; "Kommer du närmare, kärringjävel, så klappar jag till dig!" Hon förstod inte att jag hade dödsångest och bara ville att någon skulle ta bort det onda nu!

Oerhört oproffsigt och det har jag även skrivit i mitt brev.

Marija 79: Jag skrattade lite för mig själv när jag såg ditt inlägg! Hahahah! Precis så beskrev min treåring det hela:
"Mamma, kommer bebisen krypa ut då?"

Nej, sa jag, då svimmar mamma! Haha!

Apropå det där med tillit till sjukhuspersonal......
Jag undrar om inte personalen på NÄL (vårt sjukhus) fick sina läkartillstånd med Corn Flakes paketet.... Eller att BM:s utbildningar enbart var en film om förlossning eller liknande. De verkar ju helt inkompetenta och det enda jag hör i min hjärna är:
"Oj, hoppsan!"
"Oj, det var inte meningen att det skulle bli så!"
"Ojdå, var hon sååå öppen, jag tyckte hon var öppen 2 cm, inte åtta...!"
"Men oj, det gick mycket fortare än jag beräknat!"
"Hoppsan, var hon allergisk mot det där? Då läste jag väl fel i journalen då!"
"Ojdå, skulle hon inte föda så? Det har inte jag sett nånstans.."

Under min förlossning har jag svaga minnen av att någon säger att de är oense om hur öppen jag är....det känns såååå betryggande! "Men jag känner så här, hur känner du då? Jaha, men det kan ju vara olika storlek på fingrarna också...."

HUR kan man vara så oproffsig?? Jag begriper det inte! Jag tror att det till slut konstaterades att den första BM hade fel och att jag var mer öppen än hon sagt och känt. *suck*