Hur länge orkar du "jobba mycket"? (ingen glädje kvar)

Oj, jag jobbar 35 timmar per vecka o då är rasterna inkluderade i det. Övertid är jag skeptisk emot, men har jobbat lite då o då eftersom vi har obligatorisk övertid med jämna mellanrum på vårt jobb. Då kommer jag upp i 41 timmar totalt den veckan, vilket är på tok för mycket för mig.

Tror jag kommer upp i ca 140 jobbade timmar per månad utan övertid o det är alldeles lagom.

Har själv varit deprimerad, men mår bra nu, och har börjat jobba som inhoppare på ett stäle. Jag jobbar alltså då de behöver mig, men det blir ca 3 dagar i veckan. Skulle inte klara av att jobba 8 timmar 5 dagar i veckan ens... Max 6 timmar om dagen...

Så mitt svar, jag orkar absolut inte längre än en vecka kanske jobba mycket övertid! Är för rädd att falla tillbaka då...

Eftersom jag jobbar för mig själv och tycker mitt jobb är roligt kan jag i princip jobba hur mkt som helst.
Lagom finns inte för mig just nu

Finns det inget du kan dra in på som gör att du kan jobba lite mindre? Pengar är viktigt men hur viktigt är det om man bara jobbar och inte ens hinner njuta av att spendera ibland?

Jag är så less på jobbet.
Det jag går o tänker på är när jag ska vara ledig.
är gravid o sa till chefen att visst kommer jag att jobba någon vecka i juni oxå.. Men som jag känner nu. så vill jag bli ledig från den 1 juni. så jag hinner göra annat oxå.. Innan våran lille kommer..

Anonym(*): Jag jobbar också på det sättet att jag är "extraanställd", MEN de schemalägger mig en månad innan....och dumma jag tänkte att jag behöver pengarna......men nu känner jag att det är på gränsen....nu kommande dagar jobbar jag SÖN-FRE!! 6 dar på raken, blääääää.......

Hm.....bäst mår jag faktiskt när jag jobbar halvtid...

Jo, jag går på ridskola, det har slukat mkt pengar....sen tjänar jag väl ca 110 kr/tim...

Det mesta jag jobbat på en vecka är 62 timmar sen ledig en dag sen jobba 52 timmar osv... Mådde toppen kunde fortsatt ett bra tag

jag har två tjänster en på 100% och en på 75% jag jobbar dag och natt...det funkar några månader för mig sen brister det...Men vad ska man göra när man behöver pengarna..

Under 2,5 år hade jag tre jobb varav ett hemifrån. Steg upp vid 5 och han med att jobba 2 timmar innan jag körde iväg till jobb nr2. Jobbade där mellan 8-14, en macka i bilen påväg till jobb 3 med arbetstid 14.30-19.00. Sedan hem och ytterligare ca 4 timmars jobb med jobb1. Söndagarna var vikta för jobb1 och ibland jobbade jag på jobb 3 på lördagarna men inte varje vecka. Totalt alltså ungefär 16,5 timme om dagen = ca 90 timmars arbete i veckan.
Efter 2,5 år så kände jag mig trött, sliten, ofokuserad och utan ork och gick till läkaren för att få något som skulle göra att jag orkade bättre. Nu fick jag inte det utan bara en lång föreläsning som om det skulle hjälpa. Hon frågade om jag någonsin hört om folk som gått in i väggen och att i mitt fall handlade det inte om att gå in i väggen utan om att köra recerbil rakt ut över ett stup och så sjukskrev hon mig i flera månader och förbjöd mig att så mycket som tänka arbete. Efter det fick jag en liten tankeställare och var hemma i en vecka. Gud vad skönt det var att vara helt ledig och inte göra ett dugg!!!

Sommartorpet, så du blev ej utbränd?

Det vet jag inte, har ingen aning om vad det egentligen innebär fysiskt och psykiskt. Jag tog den veckan ledigt och drog sedan igång igen med jobbet, hade liksom inte riktigt råd att unna mig lyxen att känna efter hur jag mådde.
Jag var till döden trött, så trött så jag spydde på morgonen innan jag började jobba och slutade mer eller mindre att äta då inget alls smakade. Gick ner 25 kilo i vikt även om jag inte direkt hade massor av övervikt sedan innan. Det som tagit 2 timmar att göra kunde ta dubbelt så lång tid. Inget var roligt och när det var ledig lördag ville jag aldrig göra något. Min man föreslog en gång att vi skulle göra matsäck och åka ut i skogen och promenera en dag men bara tanken på allt jobb med att göra matsäck, leta upp passande kläder, tanka bilen en ledig dag och sedan allt jobb med att ta hand om allt när vi kom hem fick mig att tvärvägra. Jag fick mer eller mindre telefonskräck för det kändes som att varje samtal i mobilen bara innebar mer och mer jobb eller andras problem jag skulle lösa eller sånt jag missat att göra. Jag orkade helt enkelt inte med människor eftersom de alltid innebar avbrott och störningsmoment i min rutin. Allt fungerade bra så länge allt löpte på från A till Ö men minsta avbrott eller förändring i rutinerna gjorde att jag helt kom av mig och liksom inte orkade "börja om" igen. Det var just denna trötthet och okoncentration som gjorde att jag gick till doktorn.
Men utbränd det tror jag inte. Folk som är utbrända är ju ibland sjukskrivna i flera år och inte orka med något men jag jobbade ju för fullt iallafall.

sommartorpet

etta är ju just detta som är utbrändhet!

Kan ju inte stava heller.......

Detta är just det som är utbrändhet!

Jo på ett sätt är det väl kanske det men samtidigt så jobbade jag ju hela tiden och var inte sjuk så. Jag menar, allt man hört om utbrändhet innebär ju att folk inte kan arbeta men jag orkade ju fortfarande med mina 90 timmar i veckan så då kan det ju inte ha varit det. JAg vet att läkaren sa att jag var livsfarligt ute men allt detta hände ju för 3 år sedan och jag klarade mig ju bra iallafall. Att man är trött och sliten är väl inte så konstigt men sjuk var jag ju inte.