Vad göra om pappan inte vågar vara med på förlossningen?

Det kanske släpper med tiden.. Annars kan du alltid ta med en god vän, mamma eller någon du skulle känna förtroende för och vill dela den magiska stunden med ! Men jag hoppas det löser sig för er och att killen klarar av det!

han kan ju stå vid ditt huvud och prata med dig. han behöver ju inte titta om de sätter nån nål eller när barnet kommer ut osv. ni kan ju be förlossningspersonalen tänka på detta så de hjälper till och säger till när han kan titta eller inte.

Tack för svaren. Dem uppskattas. Ge gjärna fler. Jag har sagt att han kan sitta vid huvudändan å läsa tidning det gör mig inget bara han e med.... Men han vill iaf inte...

Prata med er barnmorska på MVC om detta. Hon kanske kan stötta honom/er och få honom att ändra åsikt. Det är ju trots allt ert gemensamma barn som föds (och det är ju inte direkt som att DU har alternativet att inte vara med i rummet). Han måste ju inte heller direkt se allt som händer, utan kan koncentrera sig på att hålla dig i handen och stötta och peppa och sitta i huvudänden. Det finns god risk att han kommer ångra sig resten av sitt liv om han missar detta stora, att träffa sitt barn genast när det föds.

För förlossningsrädda kvinnor finns det ju något som kallas Aurora-samtal man kan gå på, kanske finns den möjligheten även för män, eller kanske kunde ni gå på sådana tillsammans? Som sagt prata med din barnmorska och lycka till!

Min sambo var precis som din. Livrädd!!! När vårt första barn föddes hann han inte komma till förlossningen innan pojken var född och han var ganska lättad över det faktiskt.

MEN, nu när vi har fått vårt andra barn och han har fått vara med om en förlossning så tycker han att det är tråkigt att han inte fick vara med om den första. Han har sagt att om vi får någon fler barn så vill han för allt i hela världen inte missa den förlossningen.

Tack för dina tipps. Det är nått jag tänker ta upp på MCV nästa gång vi åker dit. Just nu känns det bara som om han kommer lämna mig i sticket.. säga att han ska på toa eller nått när det börjar dra ihop sig och inte komma tillbaka förrns det e klart..

Min sambo tyckte inte det var så farligt trots allt. Han tyckte att det värsta var att nålen jag hade i handen inte fungerade så att de var tvugna att sätta dit en till.

Solstråle,
Då får han räkna med ett lååååångt toabesök!
skämt åsido. Även min man var väldigt orolig inför förlossningen. Jag tror att det är väldigt vanligt. Pressa honom inte, det kommer att ge sig. Vänta några veckor med att ta upp det igen. Lugna honom, försök få andra män i hans närhet som har varit med om förlossningar att prata med honom så att han får prata av sig om sina känslor med någon annan än dej. Det kan vara skönt för honom att få ventilera sin förlossningsskräck med någon annan. Säger som föregående talare, skriv det i förlossningsbrevet så kommer er bm att ha det i åtanke. Min man ville inte titta, ville inte klippa navelsträngen men när vi väl var där så kunde han inte låta bli att titta på när Kajsa kom till världen. Likaså klippte han navelsträngen...
Jag vet att han tyckte att förlossningen var jobbig (men att det inte är någon idé att gnälla, herregud, han behövde ju bara vara där!)men får vi fler barn kommer han givetvis att finnas vid min sida... Mitt förlossningsbrev ligger i bloggen om du vill läsa.

kram och lycka till.

Jag tror inte att det handlar om att han ska lämna dig i sticket.
Ta hans rädsla på allvar, och låt honom ha den, gör honom inte till en bov för att han är rädd och just nu känner att han inte kommer att klara det.

Min man har varit med under båda, men han har gått ut när de ska sätta eda, för han klarar inte av nålen.
När första kom blev det lite komplikationer när bebisen kom ut som han tog väldigt hårt.
Så när vi väntade andra var han jätte orolig, men vi hade samtal med vår bm och fick extra ul, allt för att han skulle känna sig tryggare.

Jag förstår att du vill ha honom med, men ge honom inte skuldkänslor för vad han känner, utan hjälps åt att lösa problemet istället

Jag tror att jag kasnke tar för lätt på hans rädsla. Jag jobbar på en Akut och intensiv mottagning och tycker att nål och sprutor och blod är väl inget, men det är skillnad att ha smärta... Han tycker säkert jag är jätte dum som inte förstår hans resonemang eller rädsla... jag vet inte