Hej allesammans!
Verkar som det finns en hel del oproffsiga läkare i vårt avlånga land. Blää vad arg jag blir när jag läser allt konstigt ni fått utstå!
Själv har jag hunnit med tre olika tarmläkare (medicinare) på drygt 2,5 år. Har haft tur och tyckt alla är ok. De är förståss svåra att få tag i, men jag har hela tiden haft en underbar sköterska som har eldat på dem lite =) (hon har förresten pratat om det här med att tarmen mår som vi mår. Har vi mycket obearbetat inom oss osv. Jag tror det ligger något i det också, passar in på mig. Är expert på att hålla inne med mina känslor, alltid varit sån) Nu råkar ju jag jobba på samma lasarett som mina läkare. Läkaren jag har nu har t.o.m. kikat in till mig ibland, när han har vägarna förbi, och frågat hur det är.
Medläkare kanske inte har tillgång till att söva, men när jag har gjort mina coloskopiundersökningar har jag varit så nerdrogad att jag inte minns ett skvatt. Jag hade inget val, det var för mitt eget bästa sa de.
Jag har gråtit och varit arg och många gånger tyckt livet varit orättvist. Visst har det varit jobbigt, men såhär i efterhand tycks det ändå som om allt flutit på rätt så "smärtfritt".
Remicade har varit min räddning, det får mig att må som en prinsessa =) Just nu har jag dock uppehåll och är tillbaks i kortisonträsket =/ Uppehållet är frivilligt, och snart har det gått tillräckligt länge för att vi ska få dra igång bäbisverkstan =)
Ha det så gott och hoppas ni får en riktigt trevlig midsommar!