Mitt 4:e missfall idag

Aj aj - jag gråter med dig (har själv haft två missfall).

Stackars dig Usch ja, det är inte lätt, men ge inte upp

Å vad jag känner med dig nu...
Sitter här och undrar när jag ska våga mig på försök nr4....
Massor med kramar.

Åh jag verkligen beklagar av hela mitt hjärta!
Jag skickar med en trådlänk här, vet inte om den kan hjälpa dig men kanske finner du något nytt och ev. hjälp?

*Kram*!

www.familjeliv.se/Forum-7-137/m9594993.html

*kramar om hårt*
har hft ett missfall själv, inge roligt

Skickar mina varmaste kramar! Livet är uppenbarligen inte rättvist, det får jag bevisat gång på gång här på FL. Det är verkligen tungt att bära sorgen när det händer men du kommer att orka. Vet inte hur det sker, men man överlever och blir lite starkare för varje dag.

Har 3 mf och har nyligen avbrutit min 4:e grav pga ryggmärgsbråck. Om två veckor påbörjar jag ny IVF behandling. Nu har längtan blivit större än rädslan och försöker vi inte igen har vi ingen chans alls. Vågar vi kasta oss ut för stupet igen kanske kanske kanske vi sitter där om ett år med barnet som var ämnat för oss i famnen.

Ta er tid att sörja detta och stressa varken kroppen eller själen så hoppas jag att ni finner styrka igen.

KRAM M

Kram, vet hur det känns....
Ta dig tid att sörja, kanske prata med ngn kurator?

Lilla hjärtat! Usch, det är så hemskt!! Nu hoppas jag att du har en bra läkare som verkligen kan stötta dej och att du får gå igenom prover, att du får fråga, att du kan kräva att bli ordentligt undersökt och utredd (men det kanske du redan har gått igenom?).

Själv har jag haft tre och väntar på att få komma och kolla upp vad man göra för att underlätta det för mej. Man blir så jävla lessen och det värsta är, tycker jag, att man faktiskt inte gläder sej på samma sätt över att vara gravid som man gjorde första gången det där vackra plusset dök upp på stickan...

Men jag har läst att det faktiskt kan ta sej äöven om man haft upprepade missfall. Det behöver inte vara kört för din del, men som en annan sa till dej, ta dej tid att sörja för att det är viktigt att ha med sej även lilla själen på resan mot ett nytt litet liv.
Jag tror inte man kan säja det "rätta" till nån som råkat ut för detta, men man kanske kan trösta sej med at man inte e ensam. Vi är många som förstår! Kramar!!

Vad ledsen jag blir .....

Många styrkekramar!!!!!!

kram på dig.
Jag hade tre på raken och under fjärde graviditeten fick jag progesteronvagiatorer  from v 5 till 13 och har nu en kille som snart är 8 månader. Vi gjorde även en utredning men ingenting hittades. Jag är övertygad över att hormonerna hjälpe oss.

Lycka till och ta hand om varandra!!