Ja, lilla jag.... Är också rädd för förlossningen trots att det är mitt andra barn...... Fast jag är mest rädd för att sköterskorna inte ska sköta sitt jobb så att det uppstår komplikationer. Sist fick min son en stroke i hjärnan och var nära döden. Det var ingen som hade lust att ta reda på vems fel det var eller varför han fick det.
Vad är du orolig för?
OK, har du pratar med din BM om detta? Jag har gått hos en psykolog nu sen v 20 för att prata igenom min rädsla/brist på förtroende för personalen.
Ja, det är ju inte lätt att vara rädd för att bebisen ska dö eller att man ska få jättesvåra komplikationer själv. Det är en rädsla som ingen kan ta bort eller minska. Däremot kan man kräva att man ska erfaren, kunnig personal som tar hänsyn till din rädsla. Jag har skrivit i mitt brev att jag inte tänker tolerera någonting annat än att bli lyssnad på. Känner jag att något är fel vill jag ha en riktig undersökning och att de gör något åt situationen. Jag har skrivit att jag enbart vill ha kunnig och erfaren personal som visar respekt och som kan lyssna på mina önskemål och känslor. Har jag dödsånget, så vill jag att man tar det på allvar och pratar med mig som en människa och inte säga;
"Man hör så mycket lustigt här på förlossningen!"
Jag skrek verkligen att de skulle packa min väska och hjälpa mig upp ur sängen, för jag skulle fanimej därifrån fort som fan! Jag tänkte inte föda något barn! Men att få höra att BM säger så ovanför mitt huvud var bland det värsta jag varit med om . Jag var bara en maskin som skulle föda, sen hur jag kände mig eller ville, det sket de totalt i . Så den här gången tänker jag faktiskt gå därifån om jag inte får som jag vill. Lyssnar de inte på mig, så vill jag inte ha deras vård. Känner jag mig kränkt på något vis, så tänker jag ta mitt pick och pack och gå. Så kände jag sist, men kunde inte gå....
Jag tycker det låter som en bra idé att skriva brev som de måste ta hänsyn till! Kräv att få den förlossning du önskar och vill ha!