Ni som var förlossningsrädda, hur gick det sen?

Jag fick förlossningsrädsla efter att jag hade fått mitt 4:e barn. Jag fick helt fel bm o allting blev bara fel med mer smärta än nödvändigt för att hon inte lyssnade. Trots förlossningen gick snabbt så var det en timmes helvete.

Vi var sugna på fler barn, men efter vad jag upplevde så kände jag att jag skulle inte klara en förlossning till. Att genomgå det en gång till ville jag inte göra.

Men så blev jag gravid ändå..oplanerat får jag väl säga. För det första jag tänkte på var abort.. för kände sån enorm skräck för att föda barn igen.
Men när vi kom till vul, visade det sig att jag var redan i vecka 18. Så.. det fanns inte så mycket val.
Varje dag hade jag ångest, för jag skulle få gå igenom igen. Jag var rädd.. jag grät på nätterna. Panik verkligen. JAg bad om att få kejsarsnitt, men det fick jag ju naturligtvis inte.

Till slut så satte jag mig o skrev ett förlossningsbrev. Och det måste jag säga, blev min räddning. För då kunde jag skriva ner precis hur jag kände o hur jag ville ha det och bm kunde läsa i lugn o ro. När man ligger o har värkar så kan det ju ibland vara svårt att få fram vad man vill ha sagt.. man har så mycket annat o tänka på liksom.
Men bm följde mitt brev. Min största skräck var ju att jag skulle få samma bm som jag hade på förlossningen innan och det var tur att jag skrev att jag inte ville ha henne.. för hon jobbade den kvällen o jag skulle fått henne.

Iallafall.. förlossningen blev en av dom bästa jag har varit med om. Det gick iallafall.
Och ni kommer också att klara det. När man väl kommer in i det med värkar o grejer, och man har rätt bm o så, så går man så mycket in i det man håller på med. Man är total fokuserad på att snart kommer det en bebis o tänker inte så mycket på hur rädd man faktiskt var.

Lycka till!!!!
Ni kommer klara det alldeles utmärkt bra.