Fler som har tänkt om och inte längre vill bli det ni utbildar er till?

Jag ansåg väl kanske inte att det inte var rätt för mig, utan mer att den inte gav mig något. Jag läste turismvetenskap, och det var intressant, men inget jag inte kunde läsa mig till själv. Läste även lite hotel management, men efter att ha jobbat på hotell insåg jag att det inte var en vidare bra grej. Just nu jobbar jag i bokaffär (hoppade av svenska högskolan - kostade bara en massa pengar) och trivs jättebra! Flyttar hem till Sverige snart, får se vad det blir där, kanske nåt helt annat. Det blir inte mer turismplugg iaf!

Jag läste juridik i nästan 3 år av 4,5 tills jag en dag fick nog och hoppade av termin 6. Då har man investerat ruskigt mycket energi och studieskulder i en utbildning, men jag mådde verkligen inte bra på den utbildningen. Jsg kunde inte heller se mig själv som verksam jurist som trivs med livet, det vara bara ångestfyllt att tänka på framtiden.

Efter jobb på hunddagis, föräldraledighet mm vilket gav mig tid att fundera på vart livet ska ta vägen läser jag nu till dietist och stormtrivs. Jag längtar efter att komma ut och jobba och kan tänka mig hur många intressanta arbetsområden som helst.

Man får ändra sig!

hoppar av vet jag inte riktigt om jag ska..
har läst företagsekonomi nu i ett par år på högskolan och ska till hösten helt sadla om och utbilda mig till make up artist. jag känner dock att jag vill ta min examen också, för det är ju alltid bra att ha+även det intresserar mig.
fast jag känner ändå att jag hittat mitt kall

Nja, jag känner nog inte att jag har valt fel utbildning men jag velar vad som krävs för att kunna nå mina framtida drömmar.

Jag har precis lagt in ett inlägg där jag funderar över hur jag ska göra.
Jag är snart klar beteendevetare och märker att jag gärna faller för tjänster mot skolledningen när jag kollar vilka tjänster som är lediga på ams. Men jag vet inte riktigt om jag är kvalificerad nog och hur jag ska börja för att nå målet.

Men jag har faktiskt gjort som du, jag påbörjade lärarprogrammet för snart 5 år sedan och gick knappt 2 terminer. Jag gjorde då ett uppehåll pg a sjukskrivning. Sen fick jag barn och kom under min föräldraledighet på att jag inte ville utbilda mig till lärare. Istället blev det en beteendevetenskaplig utbildning.
Det är ju skönt att du kom på att det inte var det du ville göra, då behöver du inte fundera över det i framtiden och undra hur det hade varit om du inte hade provat på utbildningen.
Att söka dig till tillbaka till Försäkringskassan tycker jag låter som en bra början! Då har du ju bra möjligheter att fortsätta därifrån mot det du vill arbeta med.

Egentligen vet ju inte jag än hur det gått för mig eftersom jag inte är framme än. Men jag känner att det är skönt att jag inte blev lärare, däremot vill jag ändå gärna arbeta inom skolan i alla fall. Därför hoppas jag att min utbildning kan hjälpa mig till att förhoppningsvis nå mitt mål.

Men visst är det skönt att du har provat, nu vet du det och kan fortsätta mot det du vill istället!

Nu har jag sökt om mina kurser inför hösten, så att jag har en back-up utifall jag inte hinner få något jobb.
Jag ska läsa Logistik, social ekonomi och pedagogiskt ledarskap med inriktning arbetsledare.

Känns nervöst, men jag känner mig mer och mer säker på att lärare INTE är vad jag vill bli!

Jag hoppade av lärarhögskolan efter två år. Efter att jag hoppat av så jobbade jag ett år och funderade över vad jag ville med livet som helhet. Därefter så började ju studera juridik istället och nu har jag ett år kvar på den utbildningen.

Och jag har aldrig ångrat att jag hoppade av lärarhögskolan!

Som lärare bör man nog "brinna" för sina ämnen, annars är dte nog rätt att hoppa av. Jag kan inte tänka mig något roligare dock än pyssla med "mina" favoritämnen hela dagarna

Lycka till med nya studier iaf!

Jag började läsa juridik. Läste ett år i Uppsala. Funderade mkt under den andra temrinen om detta verkligen var det jag ville. Kikade lite "över staketet" till de som studerade psykologi och kunde inte riktigt släppa att det nog var min grej. Tog studieuppehåll från juridiken och provade en kurs i psykologi. Blev helt fast! För att få söka till psykologprogrammet är man tvungen att ha ett års arbetslivserfarenhet, så vi flyttade från Uppsala för att söka jobb på annan ort. Eftersom det ändå blev uppehåll i studierna passade jag och sambon på att uppfylla en annan dröm - vi åkte jorden runt! När vi kom hem jobbade jag och sökte psykologprogrammet i umeå. Nu har jag gått snart 2 år av 5 och trivs kanon. Jag är så glad att jag tog steget och provade mig fram, det blev så rätt till slut! Trivs super här i stan och utbildningen har hittills uppfyllt mina förväntningar. Är så glad att jag satsade på det jag verkligen var intresserad av, även om det innebar att jag fick "börja om" med en ny låååång utbildning, fick lov att jobba ett tag, flytta osv. Ångrar inget! Sedan hade jag ju tur som hade en sambo som var väldigt flyttbar

Inte jag men min sambo. han går en utbildning som blir klar nu i sommar (Lernia) och känner nu att det är helt fel. Han har dock fått jobb inom området och med barn o allt går det ju inte att tacka nej... Han får helt enkelt bita ihop o jobba ett tag medans han funderar vidare på vad han vill bli.

Började plugga till journalist efter gymnasiet, men kände att jag inte hamnat rätt (fastän jag klarade alla tentor o så), efter ett halvår hoppade jag av för att jag kommit in på sjuksköterskeprogrammet. Är nu färdig ssk till sommaren, känns hur bra som helst, fast lönen är ju värdelös. Men det får man väl fixa till på något vis med tiden...kanske jobba privat!