Någon mer som är anmäld till soc. på falska anklagelser, kan vi stötta varandra?

men då måste man vara konsekvent och anmälla ALLA blåmärken ju
det är väll ingen skilnad mellan blåmärke och blåmärke .. varenda en av dem KAN komma från mishandlande föräldrar

Men polisen!!! Har ni som blivit soc-anmäls blivit kallade till polisförhör med?

Vi gick ju igenom hela processen. Men förhör, åtal och rättegång. Min man var det som blev åtalad, jag (mamman) blev endast kallad till upplysningsförhör.
Men det märkliga i vårt fall var att SOC trots att jag ladrig misstänkts för något brott eller inblanding i något sådant, behnadlade mig som om jag var precis lika misstänkt.
Under hela utredningstiden (polisens utredning) blev jag fråntagen rätten att själv ta hand om min dotter.

Polisens förhör var helt okey, de förstod och lyssnade noga. Framförasllt var det väldigt måna om att inte tycka eller tolka något själva, till skillnad från soc, deras u7tredning innehöll inget annat än fakta.
Åklagaren prövade ärendet i rätten, min man friades från alla anklagelser. Och man fastslog att BVC uppgett olika verisoner av vad som setts och anmälts, något som givetvis försvårat våra försök att frambringa sanningen.

Jag vet att det inte är någon stor tröst. Men försök finna styrkan, att tala sansat, stå på er, läsa allt, kräv att se utredningar, bvc-journaler, anmälan. Sedan kan Ni skriva, tala, överklaga och framför Er version.
Man vinner inget på att bryta ihop, att skrika eller att känna en hopplöshet- allt det kan användas emot er.
Försök istället att förstå, allt måste ju utredas- hur orättvist det än känns, svara på alla frågor- varken mer eller mindre.
Sanningen kommer fram i slutändan.

Kram

Hej drabbad

Skönt att veta att man inte är ensam.
Är bara så förbaskat rädd att de inte ska tro oss. Vad händer då, alltså om tingsrätten säger att man är skyldig till misshandel? Och kan det verkligen ske...jag menar....bvc, soc, läkare, vänner (alla inblandade) säger att allt ser bra ut.

usch....jobbigt det här.

Hur mår ni nu för tiden? Blev det några konsekvenser?

Och alla fängelser är fulla med oskyldiga människor...

Om det var ironi riktad mot oss så vart det inte kul anonym.

Kan du förstå hur det är att inte kunna sova, inte kunna äta, konstant vara orolig och rädd för att man ska bli fälld för något man ej gjort. Jag vet att det finns de som med flit gör illa sina barn och att denna process är ett ont måste men du måste förstå att det finns också dem som INTE gör det, och de är (förhoppningsvis) många fler.

Jag tycker detta gått lite för långt, självklart ska man anmäla när man tror att ett barn far illa, säger ingenting om det, det är en skylldighet vi har! MEN som det ser ut idag anmäls det för att djävlas, för att hämnas osv så ska det inte få vara. För oss blev det ingen utredning men ändå så är det knappt man vågar höjja rösten till barnen när dom gör nåt fel... man tänker ständigt på om nån kanske missuppfattar nåt man gör, hur saker o ting kan se ut utifrån Det är inget kul...

Det som gör mej nästan mest förbannad i vårt fall är att om dom som anmälde oss hade gjort det med sina namn så hade det helt klart blivit ett rättsfall. Det är hot blandat med grovt förtal o riktigt kränkande. MEN anonymt så går det inte att göra nåt åt det... Rättsak ena secunden, inget att göra nästa.
Jag tror på att få anmäla anonymt men INTE för socialen, det skulle stoppa dessa falska anmälningar. Alltså att den man anmäler får inte veta vem man är men soss. vad tror ni?

Nej dömer rätten Er så väger det tungt i socialens utredning förstås, men det skall vara så att socialens utredning och polisens utredning inte har med varandra att göra.

För vår del vägde förstås frikännandet tungt, det var ju lite svårt för soc att sitta i Länsrätten och hävda att Tingsrätten ljuger och har dömt fel (men man kan inte komma ifrån att de försökte, rejält oxå *suck*)

Det är en mardröm när att bli falkst anklagad.
Och som nämndes tidigare, så är det något man får leva med resten av livet. Det är en obeskrivlig ångest som infinner sig vid varje BVC-besök och när man behöver söka sig till allmänvården. Man tror hela tiden att man andas, står, tittar, ler eller rör sig fel. Man får kramp i magen om dottern inte sitter i ens knä och bara kramar en hela tiden- tänk om de tror att min dotter inte gillar mig? Man blir knas...
Men det är bara att lära sig och leva med det.

Stora kramar familjen Kantstött/ kärlek

Det här med blödarsjukdomar eller lätt för att få blåmärken vet ju ofta BVC om eller så utreder man det enkelt via ett blodprov.

Men visst är det olika. Och som andra sagt, det är ju svårt att veta vad som är misshandelsmärken och vad som är "trilla ur sängen" eller trilla i trappan etc.

Utreda bör man alltuid, frågan är bara om man stöttar och hjälper de som visat sig blivit utredda på fel misstanke.

En person som blir oskyldigt åtalad/ häktad blir ju tex hjälpt och i många fall åtgälldad på något sätt.

Kram från oss