Det tär på en att leva så fattigt..
Det känns lite tungt just nu, men jag kämpar på lösning, likaså min sambo. Vi väljer dom vägar som finns och det finns så mycket drömmar, som känns så långt borta just nu. Vi bodde nyss själva och kämpade, vi två och vår lilla son som snart är 11 månader. Men min sambo som har industriutbildning, är 24, har provat på andra yrken som arbetspraktik, söker minst 14 jobb i veckan, går runt och pratar, lämnar intresseanmälan, söker via bemaningsföretag, söker i hela länet och ska utöka sökningarna.. går på ams kurser, lär sig lite mer, i snart två år har detta hållit på. Inget jobb. Ingenting. Han kan plugga men är det lönt när man inte ens vet vad man ska plugga?
Jag är själv 21, mammaledig och 5% invalid och har lägsta mammapenningen. Jag vet inte heller vad jag ska göra men vi tänker och kämpar med att finna lösningar.
Vi sålde våra möbler, tv:n, drog ner på massa saker och nu bor vi hos hans föräldrar. Vi har tak över huvudet men ändå.. hans föräldrar klagar och klagar på min sambo att han aldrig får ett jobb. Men de hjälper inte mer än så, bara klagar och vi slår dövörat till för att orka kämpa.
Sambon jobbade tillfälligt då någon blev sjuk på två åkerin som förare och nu krånglar det med a-kassan och vi får inge pengar än. Aktivitetsstödet för praktiken han gjorde nyss kommer någon vecka efter praktiken. Min mammapenning krånglade och jag fick 2000 mindre. Vi fick låna 1000 kr av hans mamma som hon nu tjatar om. Vi ligger back med en hyra på 3500 (då ingår el, värme, vatten, telefon, internet) och snart kommer det en till från hans mamma. Räkningarna samlas på hög, små summor blir lätt stora men vi ligger inte efter än iaf med dom utan betar av då och då.
La ut liggvagnen, barnkläder och annat på blocket och hoppas skrapa in pengar där. Sonen fyller snart 1.. usch.. tur det finns begagnat iaf..
Lite mat finns, idag måste vi låna pengar av en vän till sonens välling och mat till han..
Ville väl mest skriva av mig.. vi klarar oss, det har vi alltid gjort men snart har vi inga saker kvar. Men vad spelar det för roll, vi har varann men det tär på en. Det gör det..