..........finner inga ord......trodde aldrig jag skulle få skriva det....
.....MEN JAG ÄR GRAVID!!!!!!!
Det känns så otroligt ofattbart! Har gått omkring med ett leende på läpparna sen igår morse, då vi trots all nervositet och ångest inte kunde hålla oss från att testa, och det vart positivt!!! Att vara så på gränsen mellan himmel och helvete, och hamna i himmlen efter att ha varit i helvetet i tre år, man förstår bara inte...
Jag har så svårt att förstå vad som har hänt, jag hade ju glömt bort hur det kändes att vara lycklig. Visst finns en oerhörd oro, helst av allt skulle jag vilja ligga i ide 8-9 månader och vakna av att allt gått bra, men jag har lovat mig själv att försöka njuta så mycket det bara går nu.
Tro mig, men jag hoppas att jag kommer må illa och kräkas i flera månader, så jag känner att jag är gravid, och slipper gå och fundera och oroa mig =0) Har redan börjat tveka ibland, vart är symtomen, är allt ok, men nu ska det bara vara vår tur.
Vill att magen ska växa nu!!! Känner mig som ett barn som längtar till julafton, otålig!!
Längtar efter att få ringa fertkliniken och Falun imorrn.
Allt känns så otroligt osannolikt. Nu ska jag försöka slappna av och tänka på att allt kommer att ordna sig av sig självt, och jag kan bara se till att jag mår så bra som möjligt under den här resan...
Nästa fråga återstår ju till första VUL, är det en eller två...????
Vill bara säga ännu en gång att jag är så otroligt rörd över alla här inne som bryr sig, stöttar och puschar en framåt. Även fast jag ibland har känt att jag borde hålla mig härifrån så har det inte gått, för gemenskapen och styrkan man har i personer som är i samma sits som en själv är ovärderlig.
KRAMAR i mängder från OSS!!!