Min kille har nyss blivit pappa, vi var inte tillsammans när dom blev "gravida" utan träffades efteråt, han har inte haft något "förhållande" med mamman utan det var en engångsföreteelse,,,
Vi har varit tillsammans i fem månader nu men jag vet inte hur länge till jag klarar detta, jag vet inte hur något är och kommer bli med deras kontakt och mår skit, nägon som varit med om något liknande????
snälla någon......
hmm... sitter på andra sidan planket där :/
Vad är det du vill ha hjälp med ?
Jag har ingen erfarenhet av din situation men känner spontant att om jag varit du så skulle jag nog tagit en paus och utvärderat om jag skulle satsa på någon annan kille. Barnet kommer ju vara hans prioritet och ansvar hela livet.
förstår inte hur du kan må skit av det...
han har ett barn,det förstör väll inte eran relation,eller?
Låter lite ynk ynk
Här är en till!! 
Min sambo blev pappa när vi hade vart tillsammans två månader, nu är dottern snart två år, och vi har klarat oss jättebra!!
Försöker prata o diskutera om allt!!
Det har tom blivit så att dotter har bott hos oss på "heltid" från dess att hon var fyra månader till hösten (då vi ska börja med varann vecka)..
Orkar inte ta allt just nu.. Men det är bara o fråga om du vill veta något speciellt om hur vi har haft det eller så.. Kan förstå att det känns jobbigt och konstigt..
helt otroligt Smilycat, vi är två:) trodde nästan jag var den ända i denna tillsynes bizzara situation. skönt att veta att det gått bra för er :)
Digamax, problemet ligger nog inte att det "förstör" vår relation utan att förändrigen är stor och svår att klara av, har själv ett barn sedan tidigare förhällade, han är dock sex år. men han är min prio ett så när situatonen förändras så mycket och man ska försöka hinna med och samtidigt hålla en stabil hemma situation för den store så är det lätt att tappa fotfästet själv...
Naomi: jag har funderat på det men känner att jag inte skulle klara det, älskar honom för mycket....
Busetras: hehe jag vet inte riktigt vad det är jag vill ha hjälp med, komentarer och reflektioner antar jag, känner att jag behöver få se situationen med annat ljus och fundera över den så jag kan förändra den på något sätt...
Hej hej,
min sambo hade barn sedan innan. En son och en dotter. Sonen har alltid bott med honom. När jag träffade min sambo så förstod jag att det skulle bli tufft att ha ett förhållande med någon som redan hade barn så det var jag förberedd på. Men jag tror aldrig man blir riktigt förberedd ändå. Men trots omgångar då jag har känt att jag inte orkar så har vi nu varit tillsammans i lite drygt åtta år och hans son bor fortfarande med oss.
Men barnet blir ju alltid prioriterat först... både ifrån min sida och ifrån hans sida. Men du har ju ett barn med dig in så det borde ju inte bli en sån stor skillnad. Det som är jobbigast är ju att man måste upprätthålla tät kontakt med sin sambos ex. Det känns ju inte alltid roligt, allra helst då hon såg ut som en liten söt barbie docka och en annan ser ut som en avhängd lagårdsdörr :)
Jag håller tummarna för att det går bra!
Tess
Jag tror det är ovisheten som är värst just nu, hur det ska bli och vilken kontakt han kommer ha med babyn, det påverkar vår relation så mycket, skulle aldrig kunna vara tillsammans med en pappa som inte tog till sig och brydde sig om sitt barn och det innebär att jag inte vågar tro på något innan jag ser att han får en bra kontakt med henne... blä vad det är jobbigt
fröken zombie skrev 2007-04-16 07:23:55 följande:
Nu kan jag tilläga att han vill ha en "paus" vad det nu innebär :(
Jag tycker inte du ska pressa din sambo när det gäller barnet. Låt allt få ta sin tid.
Här är en till. Diskuterar gärna. Har alltid sagt till min sambo att han måste skaffa sig bra kontakt med barnet.
Tyvärr har jag ingen nytta av råd i den relationen längre, i förmiddags fick jag ett sms där han skrev att han inte var redo för familj än och att han tänker resa och så innan han "staddgar" sig och skaffar barn,,,, hum... känns inte riktigt genom tänkt eftersom han redan har ett barn...
Tråkigt för honom, tror inte du behöver vara lessen över honom dock men det kanske du inte är heller. Koncentera dig på ditt barn, synd om bebisen dock men det kanske ordnar sig.
Jag har själv 4 bonusbarn och den yngsta var 2 när jag träffade min man. Det går upp och ner. Nu är det mesta bra efter 8 år tillsammans.
Lycka till med livet!
Oj, svår situation!
Jag tror du gör bäst i att ställa in dig på att barnet kommer förändra MYCKET. att bli förälder är stort, även om det inte var planerat för din pojkvän. låt honom och mamman hitta sina roller innan du och barnet närmar er varann, det är mitt råd. och låt pojkvännen hitta sitt nya jag som pappa i lugn och ro.
nu svarade jag innan jag läst att du själv har barn! då vet du ju redan det jag sa.
tråkigt att han inte ville hålla ihop, men bra att han vågar säga det redan nu kanske? lycka till med allt hur som helst.
Jag tänkte bara ge dig en liten knuff :) istället för alla moraltanter här som kräver att du ska lämna honom och ta DITT ansvar osv... Tsss... Följ ditt hjärta! Älskar du honom, så löser det sig med ungen tillslut! Go for it!
Som ny bonusmamma är det ingen som kan kräva att du ska älska barnet eller göra allt rätt... Gör det du orkar och vill :) Dessutom får du ju möjligheten att se hur din pojkvän fungerar som pappa innan ni ev skaffar barn ihop! :D
Dock är han, som jag nämnt innan aktuellt med fler svar i denna tråd för min räkning iaf, är inte tillsammans längre...