Kan man kalla sig MAMMA när man gör sådär?!
Jag lever sedan tio år tillbaka i ett förhållande där jag från början fick med en bonusson på köpet 
Inget fel med det, inget konstigt alls. MEN, hans mamma, alltså hans biologiska mamma kan gå både mig och maken på nerverna en och två gånger om dagen.
Bonussonen, som är 12 år i år, bor med oss och har alltid gjort det sedan jag kom med i bilden. Mamman och pappan bor med 30 mils avstånd så bonussonen pendlar varannan helg och hälften av alla lov till sin mamma. Inget konstigt med det heller.
Till min topicfråga:
Bonussonen i fråga behöver en ny cykel och då vår gemensamma son fick sin nya av SIN morfar (min pappa) sa bonussonen att han skulle fråga SIN morfar (sin mammas pappa) om han kunde få en av honom. Inget fel i det tyckte vi då hans morfar inte direkt har funnits där så mycket utan det är bonussonen som hållt kontakten.
Sagt och gjort, han ringer sin morfar som säger att han "ligger lite risigt till just nu" men lovar att kolla över ekonomin och ringa upp snarast.
Nu har det gått över en vecka sedan bonussonen ringde sin morfar och morfadern har INTE ringt upp.
Bonussonen blir lite frågande och börjar såklart undra varför han inte ringer. Idag ringde hans biomamma för att prata en stund och då passar bonussonen på att fråga sin mamma om hon kanske pratat med morfadern om cykel och ja, det har hon.
Hon har då sagt till morfadern att hon inte tycker han ska köpa en cykel åt sitt barnbarn. Av den anledning att hon anser att cykeln han fick senast för två år sedan (inköpt på Biltema för 1490 
borde hålla i minst 8 år till! Hon har alltså avrått sin pappa, sitt barns morfar, att hjälpa till med ett cykelköp. Hon tycker uppenbarligen att det är bättre att han blir hemma hela sommaren då alla hans kompisar bor 3-4 km från oss. Vi skjutsar i den mån vi kan och har möjlighet men kan långt ifrån ställa upp varje dag som han säkert skulle vilja.
Hur f*n kan man göra så mot sitt egna barn?
Vad hade ni gjort i denna situation??
Bonussonen blev helt förstörd av hennes svar men hon skiter fullkomligt i det bara alla dansar efter hennes pipa så är hon nöjd. Själv vägrar hon såklart att ställa upp med ett enda dugg, hon köper inte kläder, står inte för något utan vi betalar allt utom hans resor fram och tillbaka till henne.
Vi har accepterat att det får vara så men jag själv börjar bli less på det här. Det känns som om hon utnyttjar oss hela tiden.
Man vill ju helst av allt inte låta bonussonen åka dit över huvud taget men så kan man ju inte heller göra.
Vad ska vi göra? Hon fattar inte vad vi än säger...bara argumentetar emot och vi orkar inte tjafsa mer....
Men varför gör hon såhär mot sin son? Han kan väl inte rå för att det är som det är?!!!
Skulle kunna rabbla fler konstiga/sjuka saker hon sagt och gjort men det skulle då bli en hel roman.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2007-04-16 22:37:47:
Ska nog tillägga att cykeln från Biltema var trasig, annars skulle han inte behöva en ny. Hon trodde hon kunde laga den...nån gång i framtiden...och när skulle det bli av?!
