Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

I december fick jag mitt första missfall i vecka 8, hade absolut inga symptom förutom svulna tarmar. Kommer ihåg att jag gick runt o undrade när symptomen skulle komma. Åkte in till akuten direkt när jag märkte att jag börja blöda o där såg de inget foster bara en fostersäck. Kände mig lurad o besviken av min egen kropp, fick sedan gå i tio dagar med enorma smärtor och vänta tills allt kom ut av sig själv vilket det inte gjorde, fick tid för skrapning samma dag som inskrivningen skulle varit.Nu efter 3månader är jag gravid igen o kan verkligen inte sluta oroa mig. det känns som jag lägger mer energi på att förbreda mig själv på missfall än på en bebis (det är patetiskt). vill så gärna vara glad och se positiv på framtiden men vågar inte, istället går jag runt o letar efter symptom. idag fick jag en liten droppe blod på pappret o hela min värld rasade samman. Har varit hos gyn o sätt det lilla hjärtat slå men kan fortfarande inte slappna av.
vet inte vad jag ska göra för att ta det lungt, har ni några goda råd?