Tråden för oss som fick missfall vid allra första graviditeten!

Den här tråden är ju urgammal, men åh så glad jag är att jag hittade den när jag som bäst behövde, dagen efter mitt missfall. Känner mig lite mer hoppfull nu, och lite mindre ensam.

Ville bara säga det.

(Grattis förresten till alla i tråden som blivit föräldrar sedan det begav sig! Det verkar ju vara en hel del.)

Sinase: Vilken fruktansvärd upplevelse! Man känner sig ju så utsatt. Jag var på jobbet när jag började blöda kraftigt men eftersom jag hade lektioner valde jag att stanna arbetsdagen ut. Fattar inte såhär i efterhand hur jag fixade det. Hade inte ont alls då men var chockad. Smärtorna (och själva "klumpen") kom inte förrän flera dagar senare, men då var jag hemma tack och lov. Kram!